Det är med valpar som med hår. Plötsligt måste man bara klippa sig! Något har liksom hänt över natten. I natt hade plötsligt småttingarna blivit för stora för sovlådan, bara sådär, på ett dygn. Eller rättare sagt fanns det ingen plats över till Nessie. Hon sover inte alls med valparna, utan antingen hos oss i sängen, eller tryckt till altandörren. När det är dags för nattmat, går hon och lägger sig hos valparna - men i natt kunde hon inte lägga sig ner. Delvis beror det nog på att valparna blivit kvickare, så hon kan inte överrumpla dem genom att bara ta ett kliv till andra sidan lådan. Nu hänger de kvar i spenarna och springer efter när Nessie flyttar på sig. Alltså kan hon inte lägga sig ner, utan sitter bara där. Det är svårare att hitta spenar för allihopa då. Undrar om det är dags att avveckla sovlådan helt?
Morgonrutinen (sedan två dagar) är att vänta tills valparna vaknat och kissat, och sedan bära över dem till hagen i vardagsrummet. Där är tanken att de ska få mat av mig, innan Nessie får ta över. Tanken är god:) Nu är det ingen vidare ordning på ätandet, även om det idag stundtals stod tre eller fyra valpar vid matskålarna. De andra tre eller fyra bajsade, ungefär två dm bort. Under några minuter skulle jag administrera maten och bajset samtidigt - eftersom alla glatt kutade i allt. Samtidigt...
Nessie fick hålla sig borta, för om valparna bara ser/hör/luktar sig till henne, vill de inte ha en matbit längre. Herrejösses... jag kan bara föreställa mig hur det skulle urarta om hon också var där...
När jag väl fått ordning på gegget och alla åtminstone har smakat lite på maten, lägger sig friden. De kuttrar och leker och hälsar på mig. Ända tills Nessie kommer. Då skriker alla i kör att de inte fått mat sedan igår och håller på att svälta ihjäl. Hur mycket kan det rymmas i en liten valpmage?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar