Man skulle kunna kalla mig för en Darwinist light. Det innebär att jag tycker att om någon t ex bestämmer sig för att klättra upp för en skyskrapa utan säkerhetsprylar, och sedan ramlar ner - ja, då är väl det ett naturligt urval som jag kan ställa upp på. Men jag har svårare för det drama som utspelar sig när Nessie kliver in i valplådan efter någon timmes frånvaro. Det som var en idyll av sovande prickar, förbyts på nolltid till en gallskrikande mobb.
För att inte kunna gå, springer de väldigt fort! Nu tror jag väl inte att de trampar ner varandra med flit, men det ser illa ut. Den minsta puddingen ligger ibland risigt till, även om hon är en pigg typ och ofta är där först. Sugmusklerna verkar det inte vara något fel på, så har hon bara fått ett ordentligt tag så sitter hon fast. Men hur kan man sitta vid sidan av och bara studera hur de stora tränger sig fram på hennes bekostnad? Oavsett vem som blir undanskuffad, vill jag absolut dit och se till att det går rättvist och kamratligt till. Nej, jag försöker låta bli... Jag väcker heller inte den som eventuellt har somnat i ett hörn och inte lägger märke till kravallerna. Utom ibland, då. Inte så ofta. Men någon Darwinist i valplådan, nej det är jag inte.
I morgon ska jag försöka filma det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar