måndag 31 oktober 2011

Skiter i att leka


Det är verkligen fantastiskt att sätta sig i hagen när alla har ätit, tidningarna är bytta och ha alla sju klängande och bitande och slickande. Eller att titta på dem när de leker med varandra. Rock´N´Roll har varit först med mycket. Idag var han även först med att ge ifrån sig ett ilvrål. Det var Småpricksvans som fått ett stadigt och uppenbarligen hårt grepp om hans öra:(
Nätterna fungerar också allt bättre. Jag kanske har lite löjligt hög ambitionsnivå, men när Nessie går upp vid 2-tiden för att ge valparna ett nattmål, så passar jag på att byta tidningar. Jättelöjligt, jag vet. Men så är det. Efter det målet, sov de i natt till kl 7! Och då var det jag som gick upp och började fixa i ordning deras mat och väckte dem med frukost på sängen.
De uppskattar allt mer de föremål som jag lägger in till dem. De kan rullas, bäras, släpas på eller användas till att krypa in under. Eller prassla med rejält, som den lite lyxiga och stela påsen jag introducerade igår.
På natten tar jag bort de flesta sakerna, för dels ska valparna sova (har jag tänkt) och dels är det inte kul att grejorna släpas omkring i kiss och bajs. När jag lägger tillbaka några saker på morgonen, är de på något vis nya upplevelser. Tyckte att det såg så rart ut när de små liven tumlade omkring, så jag bestämde mig för att filma. Här ser ni resultatet...

söndag 30 oktober 2011

Social träning




För mig i första hand. Som människa kan man bli lite klen av att gå från isolering till socialt bombardemang. Alla kommer i strid ström och alla frossar i valpmagar och ludd. Verkligen jättekul, men jag är i ärlighetens namn helt slut. Här har jag traskat runt i mina bäbisrutiner och blivit alldeles asocial. Nu får jag lite som träningsvärk:)) Men kom ni bara! Det är kul, inte bara för mig! Valparna tycker att det är spännande med nya - och Nessie välkomnar varje evenemang.
Valparna utvecklas enormt fort. Just nu är det så tydligt att de utvecklas socialt mot människor. Kanske mest med mig förstås, men de tar även för sig av nykomlingarna. Själv möts jag nu nästan av samma jubel som mamma:) Känns jättefint! Det är så fantastiskt mysigt när någon goding klättrar som besatt för att nå upp till ens näsa! För att inte tala om när det är köbildning! Vem behöver inte det för sitt ego?
Idag har jag också lagt en papperspåse i hagen. Den är prasslig och mörk och inget för fegisar. Klart jag inte har någon fegis här! Mörka är den som lekt mest med påsen, medan t ex Småpricksvans verkar ha betraktat det som en naturlig och ointressant sak. Hon promenerade helt sonika rakt över, med prassel och stök, med siktet inriktat på något helt annat.

Bättre kamera...





På bilderna uppifrån och ner: Småpricksvans, Storpricksvans, Mörka och Svartsvans

Det är pinsamt att jag fotar allt med bara min mobil. Skillnaden blir verkligen uppenbar, när någon kommer med en fin systemkamera... Så de här bilderna har jag inte tagit själv:)
Å andra sidan går det snabbt att bara ta fram mobilen, så bilderna blir kanske fler? Om nu det är en fördel förstås... Jag är en mästare på att slänga saker, men inte bilder:(
Idag får vi inte valpbesök förrän på eftermiddagen. Därför har jag nu ägnat mig åt att fixa en sida på Facebook, där mina valpköpare framöver kan hålla kontakt med både mig och varandra. Jag föreställer mig att det kan vara ett jättebra sätt för mig att nå fram med tips kring valpträningen, litteratur, länkar och annat nyttigt. För valpköparna kan det också vara ett perfekt forum för utbyte av vardagliga funderingar. Jag hoppas att det ska fungera bra!
Nu är det också dags för småttingarna att få göra olika erfarenheter utanför valplådan. Ibland tillsammans med något syskon, ibland ensamma. För att inte missa någon, ska jag göra en lista där jag kan pricka i vad det fått vara med om. Först ut idag, var Svartsvans. Inte av något annat skäl än att alla sov utom hon. Hon har fått gå på mattan utanför hagen (riskfyllt, jag vet) och också promenera kring matbordet och i köket. Inser att jag måste valpsäkra både trappa och trappräcke! Att ta bort mattor är väl också klokt, men det är väldigt slirigt på parketten för de små vingliga puddingarna.
Svartsvans uppförde sig strålande. Väldigt mycket nosande och lite försiktigt smygande först, och oerhört glad när hon upptäckte att även jag var där:) Antagligen var tvåminuterspromenaden mycket spännande, för hon somnade mitt på köksgolvet bredvid mamma.

lördag 29 oktober 2011

Det är tröttande med besök:)




Det har varit en spännande dag för valparna. Fyra nya människor har kommit och gått i hagen. Nessie tycker att det är trevligt med besök, även om hon kanske tyckte att besökarna var väl upptagna av valparna... När det nu fanns en väluppfostrad mamma med stort behov av egentid och dalt.
Undrar om valpar förstår sig på det där med sommartid och vintertid. Tror nog att vi alla är tillräckligt trötta för att sova en timme extra.

fredag 28 oktober 2011

Tjuvtitt





Dvs tjuvstart på valptitt, en dag innan fyraveckorsdagen. För mig är det spännande dagar som kommer den närmaste veckan, när alla spekulanter kommer i strid ström. Det är nu det visar sig om jag hittat så bra hem som jag tror - och om valparna är gulliga nog för att imponera på valpköparna:)
Funderade på om Nessie skulle tycka att valparna var tillräckligt stora för att hon utan vidare skulle släppa in främmande i hagen, men det verkar som om hon har kommit till det stadiet att hon gärna anlitar barnflickor. Själv låg hon utanför och såg till att bli klappad på magen.
Just idag var det inte så mycket att passa, för valparna visade upp sin sömniga sida. Egentligen är nog det bäst, för då hinner man klappa lite på de vakna, gosa med de halvvakna och studera dem som sover i lugn och ro.
I natt sov valparna för första gången i hagen i vardagsrummet. Tidigare har jag burit in dem till valplådan i vårt sovrum på kvällen, och burit ut dem på morgonen, men nu fick de bli kvar. Valplådan är demonterad och uppburen på vinden. Vilket GIGANTISKT sovrum vi fick plötsligt! Valparna sov som grisar i sin hage (eller eventuellt i sitt lilla hus) och började inte grymta förrän vid 2. Då gick jag med Nessie till hagen och passade på att byta tidningar medan hon gav valparna mat. Sedan sov raringarna till klockan 6 - vilket var längre än vad Stella någonsin gjorde.
Kl 6 tyckte jag var en bra tid för en måltid valpmat, vilket alltid innebär att alla upphetsat springer omkring och kombinerar det med små tuggor av maten och kiss- och bajsprocedurer.
Nessie har en egenhet. Hon är en "promenadbajsare", vilket innebär att man som hundägare hukande går gatan fram med sin påse och plockar det ena efter det andra. Sällan allt på ett ställe, om ni förstår. Det verkar hennes valpar ha ärvt, för det blir aldrig en enda liten trevlig hög att ta rätt på, utan mer ett litet pärlband. Väldigt opraktiskt, framför allt när man försöker få resten av valparna att äta fint...
Idag har vi haft improviserad motorsågsträning. Husse gick lös på en stubbe utanför husknuten. Nessie älskar buller och bång. Vi brukar träna lydnad när husse fäller träd på landet. Hon blir enormt triggad när motorsågen går igång, och hon presterar alltid sitt yttersta även när trädbjässarna faller 10-20 m bort. Ska filma det någon gång.
Idag valde hon att inte ens titta på genom fönstret, för valparna ville precis just då ha en mjölkslurk. Fin bullerträning:)

onsdag 26 oktober 2011

Nu kan det fattas en och annan





På bilderna, uppifrån och ner: Storpricksvans, Rock´N´Roll, Quickstep och Gråöra.
På filmerna ser vi först Nessie och Storpricksvans som leker lite, och sedan Rock´N´Roll som testar vattenskålen.

Idag har sju valpar ätit samtidigt:) En kort stund givetvis, men vi är ändå på rätt väg. Jag har introducerat vatten, men det var ingen som tyckte att det hörde till livets nödvändigheter. Storpricksvans råkade doppa hela benet och haltade ömkligt därifrån.
Nessie går från gott humör, till hejdlöst gott humör. Det är ju trevligt. Jag har lagt in några leksaker till valpsingarna, och Nessie stjäl de hon tycker är roligast och går iväg och leker med dem själv. Valparna gillar gossekaninen bäst och släpar omkring den och ruskar den. Nessie leker också då och då lite försiktigt med någon valp - och det är ju lovande! Valparna leker allt mer med varandra, och idag har varit dagen då alla har prövat att springa. Det går sådär, men det ser kul ut:)
Det lilla flyttkartonghuset har bara stått i sitt hörn, för det har varit en liten kant som de inte har brytt sig om att gå över. Idag tog jag bort kanten, och omedelbart skulle huset utforskas. Det har en vinkel där jag inte har insyn och Gråöra fattade genast tycke för den delen. Bilden på henne inne i lådan, har jag tagit genom att hålla in kameran och chansa. Det är först nu det plötsligt fattas en eller annan när jag räknar... Å andra sidan har jag flera gånger räknat kaninen, så det jämnar ut sig. Förresten ser det ju ut som om det är kaninen som ligger i lådan, men det är det inte:)

tisdag 25 oktober 2011

Villervalla




Det är med valpar som med hår. Plötsligt måste man bara klippa sig! Något har liksom hänt över natten. I natt hade plötsligt småttingarna blivit för stora för sovlådan, bara sådär, på ett dygn. Eller rättare sagt fanns det ingen plats över till Nessie. Hon sover inte alls med valparna, utan antingen hos oss i sängen, eller tryckt till altandörren. När det är dags för nattmat, går hon och lägger sig hos valparna - men i natt kunde hon inte lägga sig ner. Delvis beror det nog på att valparna blivit kvickare, så hon kan inte överrumpla dem genom att bara ta ett kliv till andra sidan lådan. Nu hänger de kvar i spenarna och springer efter när Nessie flyttar på sig. Alltså kan hon inte lägga sig ner, utan sitter bara där. Det är svårare att hitta spenar för allihopa då. Undrar om det är dags att avveckla sovlådan helt?
Morgonrutinen (sedan två dagar) är att vänta tills valparna vaknat och kissat, och sedan bära över dem till hagen i vardagsrummet. Där är tanken att de ska få mat av mig, innan Nessie får ta över. Tanken är god:) Nu är det ingen vidare ordning på ätandet, även om det idag stundtals stod tre eller fyra valpar vid matskålarna. De andra tre eller fyra bajsade, ungefär två dm bort. Under några minuter skulle jag administrera maten och bajset samtidigt - eftersom alla glatt kutade i allt. Samtidigt...
Nessie fick hålla sig borta, för om valparna bara ser/hör/luktar sig till henne, vill de inte ha en matbit längre. Herrejösses... jag kan bara föreställa mig hur det skulle urarta om hon också var där...
När jag väl fått ordning på gegget och alla åtminstone har smakat lite på maten, lägger sig friden. De kuttrar och leker och hälsar på mig. Ända tills Nessie kommer. Då skriker alla i kör att de inte fått mat sedan igår och håller på att svälta ihjäl. Hur mycket kan det rymmas i en liten valpmage?!

måndag 24 oktober 2011

Åska och skott


Idag har jag tagit fram ljudanläggningen och tänker sätta på den med diverse oljud då och då; skott, åska, smällare och lite annat. Den skulle kunna stå på hela tiden, men jag orkar inte höra eländet för jämnan. Min tanke var att sätta på det samtidigt som valparna får mat. I morse glömde jag det, och nu i kväll var ingen intresserad av maten... Antagligen hade Nessie varit där utan att jag lagt märke till det. De ville bara sova:(
Å andra sidan var ingen intresserad av ljuden heller. Inte Nessie heller förstås. Men det är ju det som är meningen:)) Nu i början är det bara på lite svagt, men jävlar i min låda vad det går att dra på volymen om man vill:)) Om man vill, alltså.
I hagen har jag ett litet hus, gjort av flyttkartonger. Det brukar vara populärt när valparna är lite större. Än så länge kommer de inte upp till öppningen, men det gör ju Nessie. Med lite ansträngning kommer hon också in i lådan, även om det inte ser direkt bekvämt ut.
Inte vet jag vad det beror på, men Nessie har varit glad idag. Hon ville leka lite med Storpricksvans och rullade runt på rygg och tuggade lite på henne. Över huvud taget verkar det som om hon tycker att det börjar ljusna vid valphorisonten. Från att under några dagar ha gått dit och gjort sin plikt, går hon nu in och tittar efter om någon behöver bajshjälp eller vill umgås lite.
Hon har velat leka med mig också. Tagit min arm och morrat, vilket hon tycker är en jättekul och oemotståndlig lek när vi går upp för trappan från undervåningen. På tomten hittade hon en boll och ville att vi skulle träna. Boll = träning:) Det känns som om jag måste börja från grunden med varje delmoment, så att hon inte börjar slarva för att hon blir så ivrig. Idag körde vi lite ingångar, och det gjorde hon med schvung - men satt sedan med högertassen lyft. Typiskt för ivrig... Det ska bli kul när den tiden kommer - och det är faktiskt i december det!

söndag 23 oktober 2011

Lite mat:)

Nessie tyckte väldigt mycket om att leka med Stella, sin singelvalp. Hon hade ett enormt tålamod, var oerhört pedagogisk och hade väldigt kul själv. Då var Stella lite äldre än vad valparna är nu, så de har inte kommit dit än. Maten är hela tiden viktigare än den tafatta leken, och just nu verkar Nessie ganska less på att de bara ska dia så fort hon visar sig. När hon anser att valparna är klara med maten, går hon därifrån. Men en kort stund är några klara och några äter fortfarande. Då börjar man se lite tafatt lek, även med mamma:) Hoppas att Nessie kommer att tycka om att leka med hela högen så småningom!
Nessie börjar se sliten ut om sina juver, så hon kommer nog att vara nöjd med att jag successivt tar över. Igår introducerade jag "riktig" mat, dvs en liten bit köttfärs. Idag var det dags för lite ordentligt uppblött valpfoder, samma som Nessie äter. De flesta var nyfikna, men Quickstep upptäckte att mjölkbaren var öde och tom, så han var inte intresserad av nymodigheter. När valparna fick smaken av "riktig" mat i munnen blev de väldigt ivriga (utom Q, som var ivrig på sitt håll). Bordsskicket var förstås obefintligt - och eftersom det var lite oklart var det goda fanns, klev de upphetsat fram och tillbaka i maten. Så småningom verkade somliga vara nöjda med de små pluttar de fått i sig och gick därifrån, medan andra verkade ha fått riktigt bra kläm på det hela och verkade inställda på att sätta i sig allt.

lördag 22 oktober 2011

Många steg framåt!




Det är klart att treveckorsdagen måste medföra stora förändringar.
För det första: Dags att göra en hage i vardagsrummet. Det blir större för valparna, bättre för Nessie att kunna vara med valparna och oss samtidigt - och inte minst MYCKET bättre för oss att kunna ha valp-tvn på hela tiden:) Nessie förstod precis vad som var på gång, och bidrog så gott hon kunde till byggnationen.
För det andra: Dags för kloklippning. Stella var vid den här åldern redan manikyrerad ett par gånger. Flera dagar har jag hållit i nagelknipsaren, men skjutit upp det av en massa tungt vägande skäl. 126 klor t ex... (Är det möjligt?!) Nu är alla fina - men själv är jag kissfuktig om baken och knäna:) Dags för duschen!
Och som om det inte var nog, så blir det senare idag dags för första smakprovet på något annat än mjölk! Väldigt spännande!



Det här med valphagen, är lite som julpyntning. Det är jättekul att ta fram det och sätta upp det - men herregud så less man är på eländet när man äntligen kan ta bort det...

fredag 21 oktober 2011

Det kissas en del...


Nessie har rätt. Lådan är för liten. Det blir ganska många små pölar på en ganska liten yta. Det kissas på Juholt, Tranströmer och fina inredningstips. Det slår aldrig fel att jag själv blir jätteintresserad av artiklarna i tidningarna som jag håller på med. Mer intresserad av de artiklar som inte är kissade på förstås:) Det är samma sak när jag tänder i spisen; jag blir sittande med något intressant och kommer inte till skott.
När Nessie gör entré i lådan, blir det ett väldigt hallå och alla vill komma åt maten först. Men döm om min förvåning igår, när två av dem lämnar kalabaliken och mamma - och rusar iväg till tidningsavdelningen och kissar! Sedan "sprang" de tillbaka i full fart. Nu är inte alla lika ordentliga. Såg just en (säger inte vem...) som hukade sig precis i utkanten av sovfilten och sedan var först i mjölkbaren.
Husse och jag iakttar valparna och försöker se om vi kan urskilja några karaktärsdrag. Men vi säger inget till varandra, utan ska senare stämma av om vi har samma uppfattning. När valparna är sex veckor ska vi göra "lilla MH". och det brukar stämma bra med de kontinuerliga iakttagelser man gör. Än så länge varierar det väldigt hur valparna "är". Den som igår morrade, gjorde långa halkiga utflykter eller lekinviter till sina syskon, ligger idag mest och sover. Någon annan har tagit över den framfusiga rollen.

torsdag 20 oktober 2011

Rock´N´Roll tar täten

Nu börjar leken! Rock´N´Roll var nog först ut.

Ligga i lådan - eller utanför





Nessie gillar inte lådan. För trång kanske? För varm? När jag städar och byter tidningar, handdukar och fällar hos valparna, brukar jag passa på när de har sovit och är hungriga. Jag lägger en filt utanför lådan, där Nessie genast lägger sig. Sedan lyfter jag ut valparna och låter dem äta. Nessie förhåller sig helt annorlunda. Slappnar av helt, sover, pysslar, vänder upp magen och sover lite till. Valparna hinner äta, bli mätta, sova, börja om att äta, se sig omkring lite och sova igen. Nessie stortrivs. Men jag kan ju inte ha dem utanför lådan ännu... Kanske dags att börja planera för det ändå? Till helgen? Det blir en större bit av vardagsrummet, så att vi kan rå om varandra ordentligt:)
När hela gänget låg på filten utanför lådan, såg det så mysigt ut att jag inte hade hjärta att lägga tillbaka dem i lådan när jag var klar. I stället la jag mig hos dem jag också. De som är närmast märker genast att någon har anslutit sig till gänget. De tar gärna kontakt, lägger sig intill mig, eller uppe på mig och smakar gärna på mitt ansikte. För mig är det precis som när jag är med små barn. Tid och rum försvinner och man kan bara vara där, utan tanke på något annat. På gott och ont kanske, men är man valpledig så är man, eller hur?

onsdag 19 oktober 2011

Stora:)






Och helt underbara! Jag förstår att de nog tar mig för en potentiell mjölkbar, när jag stoppar ner armar och huvud i lådan - men de kommer kryllande och viftar på sina små svansar och vädrar i luften och på mig så att det låter sniff-sniff om dem. Och givetvis tittar de på mig:)
Eller så är det inte så, men jag bryr mig inte om det i så fall. De är en ynnest att få ha valpar!

Man ska inte åka bort...



Eller så ska man det:) Herrejösses vad valparna hade växt på två dagar! Det var ju riktiga hundar, som kunde gå, sitta och eventuellt titta lite diffust ut i evigheten. Alla mådde bra, fast husse såg något glåmig ut. Han hade fått ta hand om både kiss och bajs och byta tidningar och överdrag. Men han hade också mycket att berätta om prickar, ögon och äventyr, och det är ju så det blir när man hänger i valplådan.
Perioden med rosa lakan är nog slut... Jag ska se om det kan vara någon idé att göra två avdelningar. Lite mer mys i ena delen och bara tidningar i andra. Hittills ser det ut att vara till belåtenhet för valparna, som genast undersökte luddfilten. Storpricksvans hittade en liten ingång och försvann under filten. Så småningom kom hon ut på andra sidan och verkade nöjd.

söndag 16 oktober 2011

Ooooooooo de öppnar ögonen!


Jag fick vara med! Jag har sett massor av ögon! Alla har inte öppnat och några sover, men flera stycken har ABSOLUT tittat på mig:))
Nu åker jag bort till tisdag kväll och husse tar över, men jag hann se ögonen:)))

lördag 15 oktober 2011

Husse får skäll...




Offentliga ursäkter är ju populära, så jag vill här och nu säga att jag var orättvis. Det var inte husse som slabbat mjölk på golvet. Men vad ska man tro, när det är droppar på golvet i köket? Klart att det är husse! Fast när det även var droppar på mitt skrivbord (Nessies favvoplats), insåg jag plötsligt att det måste vara Nessie. Så då får jag även be Nessie om ursäkt, för jag har varit så totalt upptagen av valparna att jag inte haft koll på hennes spenar. När jag nu lyfter på pälsen, ser jag att juvren är gigantiska. Valparna är onekligen rätt tjocka också, så det är en riktig mjölkkossa jag har:)
Ungefär varannan timme är det matdags och alla är lika hungriga varje gång.
Nessie själv är också hungrig och närmar sig tredubbel ranson. Eftersom jag är den som har nattjouren, oavsett önskemål, så serveras det numera inte bara färskt vatten, utan också nattamål på småtimmarna. Pjoskig och ankmammig? Jag??
Mängden foder i säcken, sjunker av den anledningen överraskande fort. Vem som helst kan ju räkna ut att det finns ett samband där, men jag var lite sen att se om mitt hus. När min hovleverantör av Precept hade slut på lagret, så hade jag bara foder för ungefär tre dygn. I morgon lämnar jag husse, Nessie och valparna för att arbeta lite "vanligt" på bortaplan ett par dagar. Hur skulle det se ut om det då inte fanns mat till Nessie? Tack och lov var det foderleverans idag, så ingen kommer att behöva svälta...
Husse kommer eventuellt att bli den som först får titta valparna djupt i ögonen. Det borde vara dags nu i början på veckan. Det innebär också början på en mer aktiv period för valparna, så om någon vecka antar jag att de har flyttat ut ur vårt sovrum. Fast jag vill helst ha dem kvar... Det är härligt att yrvaken titta över kanten på lådan på morgonen och se alla runda, goa magar och skära nosar:) De får flytta ut när de stör, helt enkelt. De "stör" givetvis redan nu, men man lär sig att uppskatta grymtningar och smackanden. Det blir lite som vågskvalp; rogivande.
Nessie tycker också att fotänden på vår säng, där lådan står, är en bra plats för övervakning av småttingarna:) Det är lite komiskt, att när valparna bara för någon vecka sedan låg utspridda i lådan, låg de väldigt långt från varandra. Nu är de aldrig längre än en valplängd från någon annan.

fredag 14 oktober 2011

Bedårande

Eller hur...?






Vem är vem?


På bilden ligger de från vänster till höger:
Quickstep, Svartsvans, Mörka, Storpricksvans, Rock´N´Roll, Gråöra och Småpricksvans
Tror jag...

Lustigt nog, räknar jag hela tiden valparna. Ännu lustigare är det att husse gör likadant. Man kan tycka att det är enkelt att räkna till sju, men prickarna har en tendens att flyta ihop. Varför vi räknar, är lite oklart. Man vill ju bara inte tappa bort någon:)
När de föddes noterade vi kännetecken. En speciell prick på något speciellt ställe eller så. Allra enklast är det att känna igen dem rakt uppifrån. Det är än så länge så man oftast ser dem:) Men många gånger när jag precis tycker att jag vet vem som är vem, vänder de på sig och visar upp nya prickar, eller så försvinner pricken in i mammas ludd...
Det kanske kan vara kul för er att försöka ha koll på dem, så här kommer en beskrivning.

Tikar:
Svartsvans (som har en svart fläck på högra sidan av huvudet, symmetriska lite större prickar tvärs över vid bröstkorgen, och en ganska bred symmetrisk bläs)
Mörka (som också är en blue merle, lätt att känna igen på de gråa strecken tvärs över i midjehöjd på den för övrigt svarta kroppen, asymmetriskt svarttecknat/tigertecknat ansikte med ganska smal bläs)
Storpricksvans (som också har en svart fläck högt uppe i nacken och en bred symmetrisk bläs)
Gråöra (som snarare har en grå fläck ovanför örat, lite större svarta fläckar "tvärs över" vid bröstkorgen, och en symmetrisk ganska bred bläs)
Småpricksvans (som har en grå teckning på höger armbåge, en svart prick vid höger skulderblad och ett symmetriskt tigeransikte med smal bläs)

Hanar:
Quickstep (blue merle-hanen som är lätt att blanda ihop med de andra prickarna, men har en fransk lilja på högersidan och en ganska bred, symmetrisk bläs)
Rock´N´Roll, den enda som är svart trefärgad (oerhört symmetrisk och givetvis enkel att urskilja i alla lägen)

onsdag 12 oktober 2011

Inget för känsliga...


Man skulle kunna kalla mig för en Darwinist light. Det innebär att jag tycker att om någon t ex bestämmer sig för att klättra upp för en skyskrapa utan säkerhetsprylar, och sedan ramlar ner - ja, då är väl det ett naturligt urval som jag kan ställa upp på. Men jag har svårare för det drama som utspelar sig när Nessie kliver in i valplådan efter någon timmes frånvaro. Det som var en idyll av sovande prickar, förbyts på nolltid till en gallskrikande mobb.
För att inte kunna gå, springer de väldigt fort! Nu tror jag väl inte att de trampar ner varandra med flit, men det ser illa ut. Den minsta puddingen ligger ibland risigt till, även om hon är en pigg typ och ofta är där först. Sugmusklerna verkar det inte vara något fel på, så har hon bara fått ett ordentligt tag så sitter hon fast. Men hur kan man sitta vid sidan av och bara studera hur de stora tränger sig fram på hennes bekostnad? Oavsett vem som blir undanskuffad, vill jag absolut dit och se till att det går rättvist och kamratligt till. Nej, jag försöker låta bli... Jag väcker heller inte den som eventuellt har somnat i ett hörn och inte lägger märke till kravallerna. Utom ibland, då. Inte så ofta. Men någon Darwinist i valplådan, nej det är jag inte.
I morgon ska jag försöka filma det hela.