Husse får skäll...

Offentliga ursäkter är ju populära, så jag vill här och nu säga att jag var orättvis. Det var inte husse som slabbat mjölk på golvet. Men vad ska man tro, när det är droppar på golvet i köket? Klart att det är husse! Fast när det även var droppar på mitt skrivbord (Nessies favvoplats), insåg jag plötsligt att det måste vara Nessie. Så då får jag även be Nessie om ursäkt, för jag har varit så totalt upptagen av valparna att jag inte haft koll på hennes spenar. När jag nu lyfter på pälsen, ser jag att juvren är gigantiska. Valparna är onekligen rätt tjocka också, så det är en riktig mjölkkossa jag har:)

Ungefär varannan timme är det matdags och alla är lika hungriga varje gång.

Nessie själv är också hungrig och närmar sig tredubbel ranson. Eftersom jag är den som har nattjouren, oavsett önskemål, så serveras det numera inte bara färskt vatten, utan också nattamål på småtimmarna. Pjoskig och ankmammig? Jag??

Mängden foder i säcken, sjunker av den anledningen överraskande fort. Vem som helst kan ju räkna ut att det finns ett samband där, men jag var lite sen att se om mitt hus. När min hovleverantör av Precept hade slut på lagret, så hade jag bara foder för ungefär tre dygn. I morgon lämnar jag husse, Nessie och valparna för att arbeta lite "vanligt" på bortaplan ett par dagar. Hur skulle det se ut om det då inte fanns mat till Nessie? Tack och lov var det foderleverans idag, så ingen kommer att behöva svälta...

Husse kommer eventuellt att bli den som först får titta valparna djupt i ögonen. Det borde vara dags nu i början på veckan. Det innebär också början på en mer aktiv period för valparna, så om någon vecka antar jag att de har flyttat ut ur vårt sovrum. Fast jag vill helst ha dem kvar... Det är härligt att yrvaken titta över kanten på lådan på morgonen och se alla runda, goa magar och skära nosar:) De får flytta ut när de stör, helt enkelt. De "stör" givetvis redan nu, men man lär sig att uppskatta grymtningar och smackanden. Det blir lite som vågskvalp; rogivande.

Nessie tycker också att fotänden på vår säng, där lådan står, är en bra plats för övervakning av småttingarna:) Det är lite komiskt, att när valparna bara för någon vecka sedan låg utspridda i lådan, låg de väldigt långt från varandra. Nu är de aldrig längre än en valplängd från någon annan.