måndag 31 januari 2011

Konsten att skaffa en valplåda





Jag borde ha förstått det... Idag upptäckte Nessie att Lakkris låda eventuellt skulle passa även henne. Frågan var bara om Lakkris ingick, eller om han kunde köras på porten.
Nessie försökte se skräckinjagande ut, men Lakkris trivs i sin låda och ville vara kvar. Ok, då kanske Lakkris ingick då, så han fick vara med vid inspektionen. Kanske en bidragande orsak till att Nessie inte kom in helt och hållet?
Frågan är om Nessie tänker stjäla lådan, eller om hon inser att den är för liten? Och på vilket sätt tänker hon köra iväg Lakkris? Kanske borde jag ta undan lådan...?

Orolig men lekfull



Nessie är orolig på nätterna. Byter sovställe, flåsar och är för varm och är sig inte lik. Min sömn blir sig inte heller riktigt lik då:( Men det är väl inte mer än rättvist? Det var ju jag som hittade på alltihop!
Igår tänkte jag mig en rejäl långpromenad, för att kompensera oss för att vi låtit Lakkris bestämma takt och längd under de senaste veckorna. Nu hade vi Lakkrisledigt och jag sträckte ut på golfbanan. Det gjorde inte Nessie. Hon lunkade på, sniffade på allt intressant och försökte komma ikapp då och då. Tillslut föreslog hon att vi skulle gå hem. Efter en förhandling kom vi överens om en något kortare runda i ett lite lägre tempo. Jag lockade också med att vi efteråt skulle åka bilen och hälsa på mormor, och då blev det gladare svans och bättre fart på Nessie.
För första gången såg jag igår en tendens att leta bra plats till valparna. När jag var i tvättstugan, klämde Nessie in sig bakom tvättkorgen. När jag tänker efter, har hon under en tid lagt sig på konstiga ställen. Åtminstone ställen som hon inte alls brukar välja och med nosen åt fel håll. Som med nosen in i soffhörnet på golvet. Tur att husse kommer hem på lördag. Han har lovat fixa valplådan.
Lakkris har varit borta med lillmatte Agnes över helgen, och glädjande nog blev Nessie glad när han kom tillbaka! Nu på morgonen sprang Lakkris som en galning inomhus, rundade Nessie som tuggade en stund på honom, och så rusade han en ny runda. Nessie stod mest stilla, men deltog absolut i leken med glatt viftande svans:)

fredag 28 januari 2011

Magen börjar ta plats


Titta hur Nessie sitter! Magen börjar nog bli lite i vägen... Hon är fortfarande lekfull, men hon har ändrat sitt beteende på andra sätt.
Hon är lugn. Hon är varm. Hon dricker mer än vanligt. Hon mådde illa och var orolig igår natt igen. Hon flyttar sig oftare på natten och har valt en hundsäng som favorit (favoriten är annars husses och mattes säng...)
Lakkris har börjat snegla på Nessies tuttar. Han funderar helt klart på om de möjligtvis går att använda. Ett litet provsug resulterade dock i en skarp tillsägelse, så det var nog ett engångsförsök:)
Det där med matkvantiteten är svårt tycker jag. Ibland är jag helt säker på att Nessie är på gränsen till fet, men lika ofta fingrar jag på hennes ryggrad och inser att hon är på gränsen till undernärd... Nessie påstår givetvis att hon håller på att svälta ihjäl, men jag försöker trots det hålla mig till den ökning av fodermängden som rekommenderas. Vem vet bäst? Nessie eller fodertillverkarna? Lakkris ska få några valpvaccinationer idag, så då ska jag be att de tittar på Nessies hull också.
PS Hon var i perfekt hull och vägde 24.9 kg, mot vanliga 21 kg. Vad är det som väger egentligen?

måndag 24 januari 2011

fredag 21 januari 2011

Motionera, aktivera... Nej, konsumera!


Man ska ha tålamod. Men hur det nu är, så blir jag lite grinig när det inte blir som jag tänkt mig med vovvarnas "promenad". Att genomföra intressanta och utvecklande utomhusaktiviteter med en dräktig tik och en normalförvirrad 11-veckors valp på samma gång, är lite knepigt.
Principen är att Nessie ska få någon slags motion och Lakkris ska få studera stora världen. Så Lakkris får åka ryggsäck på min mage (magsäck...) inlindad i en klädsam röd filt. När vi kommit en bit, är det Lakkris tur att få använda sina egna ben en stund och få lära sig sådant nyttigt som att människor försvinner när hunden inte tittar på dem. När han ansträngt sig lagom länge får han åka magsäck igen. Det låter väl principiellt genomtänkt och bra?
I praktiken äter valpar allt, hela tiden även om man själv försvinner bakom en buske. Det hade jag glömt. Och att dräktiga tikar gör detsamma hade jag ingen aning om. Lakkris föredrar små stenar (Åh nej! De fastnar i magen!) medan Nessie helst äter sådant som ser ut som spyor. (Åh nej! Hon som alltid pussas!) Säg den hundägare som i det läget har is i magen (hahaha!) att stanna kvar bakom busken...
Av motion och valpaktivering blir det inte så mycket. De bara äter hela tiden! Själv kommer jag hem svettig (6 kg Lakkris) och bestämmer mig för att försöka komma på nya promenadkoncept.

onsdag 19 januari 2011

Lugnt och mysigt


Det är väldigt avkopplande att veta att Nessie är dräktig. Bra beslut att ta ultraljudet. Ibland tar jag ändå fram måttbandet, men centimetrarna spelar inte så stor roll längre. Fast idag är hon 57 cm:)
Vi har övergått till att ge Nessie valpfoder och ökat mängden en aning. Ute är hon som en utsvulten gatuhund och äter precis allt oätligt, oavsett om det ligger under en buske i skogen, eller dyker upp på asfalten nu när det töat.
Själv har jag börjat fördjupa mig i olika texter om valpningar. Googlar man, så kan man hitta väldigt många texter om hur fel allt kan gå. För mig är balansgången hårfin mellan att vara välinformerad och att oroa mig i onödan... Tror att jag ska bespara mig de värsta beskrivningarna.
Nessie är på ett strålande humör, även om allt går lite långsammare. Chocken över den inkräktande valpen har lagt sig och hon har börjat leka krokodillekar med honom. Så perfekt för henne att få valpträna innan hon har egna:) Eller, som någon av våra vänner uttryckte saken: "Det kan hon gott ha, den bortskämda och ständigt uppmärksammade prinsesspuddingen..."

söndag 16 januari 2011

Halva tiden har gått


Så fort gick det - och så kort tid är det kvar!
Nu ska de som anmält intresse för en valp få träffa Nessie, och jag vill förstås träffa dem. Jättekul!
Nessie mår finfint, och är faktiskt annorlunda nu än när hon är skendräktig. Framför allt har hon en bottenlös aptit, men hon är också mer lekfull än vad hon brukar vara efter löp.
Bästisen Ida och Nessie leker ofta våldsamt och högljutt (filmsnutt från i höstas på YouTube http://www.youtube.com/watch?v=umQEkOtPz3c), men efter löp brukar Nessie under en period hasa fram som en deprimerad sengångare. När vi träffades idag på promenaden ville Nessie gärna leka. Det gick till så att Ida fick skutta och morra som vanligt, medan Nessie mest stod stilla med bakdelen och lekte och morrade med framdelen.
Lilla Lakkris blir allt mer framgångsrik i sin strävan att få vara med Nessie. Framför allt när han är trött och bara vill gosa (han är med på bilden om man tittar noga). Han kan också få "låna" vissa leksaker av Nessie, men hon blir barsk om han försöker ta husses eller mattes tillhörigheter; vantar, strumpor, saker som ramlar ner på golvet, eller annat som valpar gärna vill ha. Väldigt praktiskt för oss faktiskt! Vem önskar sig inte en sådan ordningsman när man har valp hemma?


torsdag 13 januari 2011

Hurraaaaaa!


Vi var en hel delegation (Nessie, fem människor och en valp) som åkte till veterinären för ultraljud i kväll. Alla ville vara med och se hur det var; valpar eller inga valpar... Vet inte om de är vana vid en sådan trängsel, men personalen höll färgen i alla fall och alla fick följa med in i undersöknings-rummet:)
Nessie fick ligga upp och ner och blev rakad på magen. Och det var valpar där! I alla fall en valp. Och vi såg hur hjärtat slog! Veterinären trodde säkert att det var fler, men förmodligen inte 10 eller så.
Hipp hurra!

Si... eller så...


I kväll så vet vi! Valpar, eller inga valpar. Vi är ju några stycken som verkligen påverkas av resultatet. Kl 20 har vi tid för ultraljud hos min favoritveterinär, Anne-Marie Appel. Hon är för övrigt en av dem som undrat om vi inte skulle ta valpar efter Nessie:)
Om Nessie inte skulle vara dräktig, så har hon i alla fall sin "adoptivvalp" Lakkris att ägna sig åt. Han gör sitt yttersta för att ligga bra till hos Nessie, och vet nu att ett stillsamt gosande är mer framgångsrikt än att dra henne i svansen.

lördag 8 januari 2011

Illamående


I går morse vaknade jag av att Nessie började ulka i sängen bredvid mig. Fick ut henne genom altandörren innan hon kräktes och hann fundera över vad hon kunde ha satt i sig. Plötsligt slog det mig att det ju är ett av tecknen på dräktighet! Stämde av med det jag läst om alla symtom, och det stämde på dagen!
Nu kan det ju vara så att hon har ätit något, eller hur?
På kvällen när vi passerar veterinären med lilla Lakkris, hör jag mig själv boka tid för ultraljud på torsdag kväll:) Vilken överraskning! Jag hade inte tänkt göra något ultraljud alls. Man får väl tåla sig? Nähä, inte det...
Det akuta illamåendet över den äckliga lilla valpen, börjar i alla fall lägga sig. Lakkris skulle gärna vilja mysa lite och väljer den sidan som inte morrar. Bilden ser ju idyllisk ut, men Agnes som såg Nessies sammanbitna min, påstod att hon bara gjorde det för att göra mig glad. Kanske det, men den uppoffringen hade hon inte gjort för några dagar sedan:) Det vita på Lakkris sida, är tippex. Uppfödaren märkte valparna för att kunna skilja på dem.

torsdag 6 januari 2011

Kanske inte så äcklig trots allt


Man undrar ju hur det ska gå. Hur lång tid det ska ta innan Nessie tycker att Lakkris är ok och får bo här.
Nu har det gått två dagar, och Nessie börjar vekna en aning. Inte så att han får vara med henne, men hon är i alla fall lite nyfiken (när han sover...) och ser liiite gladare ut.
Jag har faktiskt ingen koll på Nessies midjemått, aptit eller färg på tuttarna:)

onsdag 5 januari 2011

Och så kom det en valp!


Nessie är besviken. Lakkris, 9 v, flyttade in igår... Nu ser ju inte Nessie saken så, utan väntar bara på att otyget ska åka hem till sig igen.
Det ingen har berättat för henne, är att Lakkris ska bo här tills han är stor nog att flytta till Island och sitta i karantän. Då pratar vi om maj eller så.
Inte bara Lakkris dök upp igår, utan även Lakkris lillmatte Agnes från Island. Hon ska bo här tillsammans med Lakkris tills de båda åker iväg.
Lakkris är förtvivlat söt, oerhört glad, överraskande trygg och nyfiken. Inget ynkepynk där inte!
Eftersom det är jag som är mest skendräktig i familjen, så är det bra att jag får något annat att fokusera på än att mäta Nessies midjemått. Det lilla livet (Lakkris, alltså) har varit dålig i magen och går på diet. Bara att koka ihop olika soppor och ge medicin kräver viss koncentration. Innan Agnes har fått upp rutinen på sådant, så hjälps vi åt.
Att torka kiss och bajs kräver ingen rutin - bara disciplin:) Alltså fixar Agnes det utmärkt.
Tänk att man blir lika överraskad varje gång man får en liten valp i huset. Allt ska valpsäkras, stängas för, passas, matas, sovas, lekas och gossas. Och torkas... :) Nessie har än så länge inga som helst ambitioner att hjälpa till med något av detta.

söndag 2 januari 2011

Pipankan förgyller promenaden

Det går långsamt på våra promenader. För att inte säga seeeegt. Nessie går gärna två meter bakom, i sakta mak. Det gör hon varenda gång efter löpning, så jag ska inte dra några växlar på det.
Hon vill gärna att vi tränar någonting, men jag gör ogärna det när jag vet att hon kommer att utföra momenten långsamt, okoncentrerat och mycket sämre än vanligt.
Dessutom är smällare inte med på poppislistan, så just nu kring nyår när det smäller även dagtid och i skogen (vem gör det och varför?) blir promenaderna ännu segare.
Nu är min uppfattning, att promenera är något man gör tillsammans, för bådas nöje. Här om dagen tog jag t ex en snöpulsningspromenad i den ospårade skogen. Jag blev fullkomligt slut och genomsvettig där jag snubblade, vinglade och slirade fram i min dunjacka, medan Nessie trippade frökenaktigt i mina fotspår och såg ut som att hon fantiserade om soffan. (Vem gjorde inte det förresten...)
Soffan står för övrigt mycket högt i kurs och om jag inte visste bättre, skulle jag påstå att hon är intresserad av Tour de Ski.
För att förgylla promenaden idag, i första hand för Nessies skull, tog vi med den lilla pipankan. Då kan hon både springa och hoppa, utan tanke på vare sig valpar eller smällare. Bra, eller hur? Men om ni bara visste hur svårt det är att hitta gömda gula pipankor i snö - även för mattar. Kul tyckte Nessie, men gissa vem som var mest angelägen om att återfinna pipankan och få med den hem... Matte förstås:)