Man ska ha tålamod. Men hur det nu är, så blir jag lite grinig när det inte blir som jag tänkt mig med vovvarnas "promenad". Att genomföra intressanta och utvecklande utomhusaktiviteter med en dräktig tik och en normalförvirrad 11-veckors valp på samma gång, är lite knepigt.
Principen är att Nessie ska få någon slags motion och Lakkris ska få studera stora världen. Så Lakkris får åka ryggsäck på min mage (magsäck...) inlindad i en klädsam röd filt. När vi kommit en bit, är det Lakkris tur att få använda sina egna ben en stund och få lära sig sådant nyttigt som att människor försvinner när hunden inte tittar på dem. När han ansträngt sig lagom länge får han åka magsäck igen. Det låter väl principiellt genomtänkt och bra?
I praktiken äter valpar allt, hela tiden även om man själv försvinner bakom en buske. Det hade jag glömt. Och att dräktiga tikar gör detsamma hade jag ingen aning om. Lakkris föredrar små stenar (Åh nej! De fastnar i magen!) medan Nessie helst äter sådant som ser ut som spyor. (Åh nej! Hon som alltid pussas!) Säg den hundägare som i det läget har is i magen (hahaha!) att stanna kvar bakom busken...
Av motion och valpaktivering blir det inte så mycket. De bara äter hela tiden! Själv kommer jag hem svettig (6 kg Lakkris) och bestämmer mig för att försöka komma på nya promenadkoncept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar