I går morse vaknade jag av att Nessie började ulka i sängen bredvid mig. Fick ut henne genom altandörren innan hon kräktes och hann fundera över vad hon kunde ha satt i sig. Plötsligt slog det mig att det ju är ett av tecknen på dräktighet! Stämde av med det jag läst om alla symtom, och det stämde på dagen!
Nu kan det ju vara så att hon har ätit något, eller hur?
På kvällen när vi passerar veterinären med lilla Lakkris, hör jag mig själv boka tid för ultraljud på torsdag kväll:) Vilken överraskning! Jag hade inte tänkt göra något ultraljud alls. Man får väl tåla sig? Nähä, inte det...
Det akuta illamåendet över den äckliga lilla valpen, börjar i alla fall lägga sig. Lakkris skulle gärna vilja mysa lite och väljer den sidan som inte morrar. Bilden ser ju idyllisk ut, men Agnes som såg Nessies sammanbitna min, påstod att hon bara gjorde det för att göra mig glad. Kanske det, men den uppoffringen hade hon inte gjort för några dagar sedan:) Det vita på Lakkris sida, är tippex. Uppfödaren märkte valparna för att kunna skilja på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar