Konsten att ta hand om de lite klena

Nessies "mormor" står högt på Nessies poppis-lista. Trots att mormor inte orkar göra några roliga hundsaker alls.

Det fina med Nessie, är att hon inte alls bryr sig om att mormor är klen. Hon störtar in och gör bomben mitt på mormor som ligger i sängen. Och mormor kvider inte alls, utan skrattar högt och känner sig älskad:) Sedan följer mysstunden, när det ska klappas och sovas lite om vartannat. Bra med gamla och hund!

Mormor är också mycket engagerad i Nessies valpar, och påpekade att magen faktiskt är lite rund när hon ligger på rygg. Och det är den banne mig!

Gott Nytt Spännande År!

Måttbandet ljuger inte

Det enda är ju att vi inte vet vad som orsakar det ökande omfånget...

Nessie är verkligen vrålhungrig, så jag har väldigt svårt att inte ge henne liiiite mer mat än vanligt. Kanske mäter vi helt enkelt bara en knubbig mage? Men hon är benig på ryggen, ungefär som hon brukar vara.

Man kan konstatera att varje dag är spännande, trots att inget händer:)

I väntans tider

Fast på bilden sitter hon på sin stol i köket och väntar på julaftonens gäster:)

Nessies gränslösa aptit håller i sig. Delikatesserna på soffbordet var under julafton avsevärt fler än vanligt och närmre kanten... Dessutom hamnade både det ena och det andra på golvet! Misstänker att en ischoklad med folie runt, slank ner i Nessies mage. Någon valp kanske gör entré iförd röd, veckad foliemössa?

Givetvis mäter jag midjemåttet. Det ska ge utslag i vecka fyra, men enligt husse har hon redan blivit en cm tjockare. Kan det vara ischokladen?

Labradorögon

Nessie är alltid tjänstvillig. Plockar upp saker, stänger dörrar och är beredd på att delta i allt som händer med entusiasm.

Just nu är hon så i gasen att hon mest är i vägen. Hon gör allt man ber om och hittar på resten själv (apportera julgransmatta t ex). Det kan ha flera orsaker;

Det är svinkallt ute och hon får inte alls samma skogsluffning som vanligt.

Det står julförberedelser på programmet och jag har inte hunnit träna med henne alls. Hon får nöja sig med att assistera i julpyntandet. Hålla saxen och tejprullen när jag slår in paket, t ex.

Men framför allt är det något som säger mig att hon är extremt hungrig... Alla tjänster hon erbjuder, åtföljs av labradorögon! Hon har faktiskt aldrig varit hungrigare!

Jag vet, jag vet... Det behöver inte alls innebära att hon är dräktig, men jag ser det som ett gott tecken i alla fall:)

God Jul önskar vi er alla!

Vad hände?

Plötsligt är kissfläckarna inte längre så spännande och andra hundar är rätt ointressanta. Matte är åter jordens medelpunkt och träning är livets Gröna Lund. Bara sådär, över en natt!

Nu har vi tränat position och stegförflyttningar i fritt följ inne på mattan. Nessie blir lycklig, men jag tycker att det är trist. Jag vill träna ute! Eller helst inne i en stor, torr, varm lokal. Det här vädret är verkligen inte så bra för utomhusträning.

Inkallning, ställande, läggande, fritt följ, få se nu... vad kan man träna på på en rak plogad gång? Nessie var mer kreativ än jag, och föreslog att vi skulle träna på ställande i "rutan". Strunt samma att vi inte hade några koner. Det var väl bara att springa rakt ut på fältet och ställa sig... eller?

Vad ska vi göra nu då?

Vi kan inte göra så mycket annat än att vänta. Mäta, möjligen:) Midjemåttet är nu 53 cm - lite beroende på hur hårt jag drar. Det var 53 cm även i går, och i förrgår... Kanske kan vi börja väga också?

Ivrig? Jag?

Parning i snökaos

Eftersom den förta parningen blev så bra och eftersom det var fullkomligt snökaos på alla vägar, tyckte Anna-Lena att vi lika gärna kunde hoppa över dagens parning. Det var onekligen rätt lockande att tända brasan, göra en kopp te och kura lite, istället för att ge sig ut i ovädret...

Men tänk om Nessie nu inte skulle bli dräktig, då skulle jag vara tvärsäker på att det berodde på att vi inte gjorde parning nummer två. Så vi gav oss iväg.

Man kan säga att Nessie verkade uppskatta hallmattan i Knutby (där Damon var i tisdags) mer än garaget i Åkersberga:) Eller så var det helt enkelt en riktig fullträff i tisdags. När hon fick syn på Damon idag, blev hon först glad och "uppvaktningsgnällde", men sedan kunde det nog lika gärna ha fått vara för hennes del. Hon morrade nästan inte alls, men hon var inte lika avslappnad, hon blev inte lika uppspelt efteråt - och blev inte alls trött. I tisdags däckade hon när hon kom hem, men idag ville hon träna:)

Så nu kan vi koppla av ett par veckor och leva som vanligt.

Mellandag

Nessie är inte en hund som vilar i onödan, men igår kväll var hon faktiskt trött.

Idag har vi pulsat i skogen i det härliga vintervädret, långt från alla hanhundar.

Nessie tycker att det är en kul aktivitet att söka efter mina vantar som jag gömmer i skogen, men idag blev det korta avstånd. Det känns inte som om jag vill skicka henne utom synhåll just nu:)

Om någon undrar, så är jag matte på heltid ett tag. Hur ska man annars ha tid att improvisera veterinärbesök och parningar?

I morgon är det dags att träffa Damon igen!

Första parningen klar

Det blev så bra så! Damon är verkligen en gullig hund:)

Först var Nessie lite morrig, men glad på svansen. Hon slutade vara grinig när hon upptäckte att detta var något annat än påstridiga hanar i grannskapet... Hon var mycket lugn och helt avslappnad.

Efteråt skulle vi ta en liten promenad, utan Damon, och då var Nessie väldigt sprallig och glad och hade hög svansföring.

På olika sätt är vi nöjda med dagen:)

Oh Brother!

Det är dags! Milde Moses! Hon hade 25 idag, så i morgon åker vi...

Oj, oj! Hur ska det gå! Nessie är inte den som gillar burdusa herrar, så det är tur att Damon lär vara en gentleman:)

Käre tid!

Dyr hobby

Progesterontest nr två, återigen på Albano. Jag har redan börjat känna mig rutinerad (menade jag ruinerad?) :)

Som vanligt hittar vi på något kul hos veterinären. Idag charmade Nessie personalen genom att inledningsvis överlämna kölappen - och som avslutning betala för sig:) Fast tyvärr var det mitt kort hon använde...

Det mest spännande får vi vänta med till i kväll. Då ringer de nämligen och berättar vad provet visar.

Pirr, pirr, pirr:)

En hel vetenskap

Tidigare trodde jag att detta med löpning och dag för parning var något ganska okomplicerat. Nu inser jag att jag inte haft den minsta suck om vad som egentligen pågår. Googlar man på progesteron och hund, så hamnar man t ex på examensarbeten på SLU, fakulteten för veterinärmedicin. Något att sätta tänderna i:)

Men för att sammanfatta det hela och göra det lite begripligt för mig, så kan man säga att progesteronets värde ligger kring 15 nanomol vid ägglossningen. Vid parningen ska det ligga mellan 30-75 - och efter som det stiger fyra eller fler enheter per dag, ska man vänta 2-5 dagar till innan man parar. Är ni med?

Så om provet skulle visa 15 på måndag, så är det dags att para på onsdag - lördag.

Å andra sidan, om provet på måndag skulle vara runt 80, så är det redan kört!

Progesterontest

Alltihop känns så märkvärdigt, att jag kände mig riktigt nervös för att åka och ta provet. Nervös för vad då?

Den här gången skulle vi till djursjukhuset i Albano, för där har de eget labb, och man får svar på sina prover några timmar senare.

Man vet aldrig med Essingeleden, så jag tog god tid på mig. Den extra tiden som vi fick i väntrummet, använde vi till att Nessie gång på gång fick apportera "Mamma MU får ett sår" och lämna över till mig. En tanke var att hon skulle få lämna boken till olika personer i väntrummet, men möjligen skulle det ha kunnat bli lite rörigt då:D

Jag bli lika glad varje gång jag träffar kunnig och förstående personal. Nessie fick börja med att titta på hårklippningsmaskinen, sprutan, slangen och stasbandet. Sedan satt hon alldeles stilla och följde med stort intresse vad som hände. Det är så rörande att jag faktiskt får tårar i ögonen.

Senare på kvällen fick jag rapporten att Nessie hade en 6 och att det inte är på gång förrän värdet överstiger 15. Det borde ta 2-3 dagar. Alltså bokades en ny tid in på måndag.

Pedikyr

Det är inte första gången för Damon precis. Men första gången för Nessie. Nu ska man inte romantisera om parningen, men jag tycker i alla fall att Nessie ska vara fin. Så nu är hon beredd. Utseendemässigt alltså:)

Hos veterinären

Det var lite pinsamt att komma med en hund som inte ens blödde. Veterinären var ny för mig, och såg minst sagt skeptisk ut. "Progesterontest var det samma som att kasta pengarna i sjön, i det här läget" tyckte hon. Men hon tog ett "vaginalutstryk" - dvs Nessie stod på bordet och fick frolic fram och tops bak. Veterinären fick fram en enda ynka liten fläck, som med mycket god vilja kunde kallas blod.

Topsen skulle analyseras på labbet, så vi fick sitta och vänta ett tag. Döm om allas förvåning, när provet visade att hon var "på väg in i höglöp"! Där ser ni! Små beige vattniga fläckar räknas också, så det så!

Eventuellt skulle höglöpet kunna dra igång redan i helgen. Så veterinärens tips, är att gå på hur samarbetsvillig hon är när hon möter hanhundar. Nog för att Nessie är samarbetsvillig, men hon har aldrig velat samarbeta med någon hanhund, oavsett var i löpcykeln hon befunnit sig och hon har aldrig lyft inbjudande på svansen... Så hur ska jag kunna veta? På måndag har vi ny tid hos veterinären, så har inget hänt innan dess, så ska de i alla fall ta ett progesterontest då.

Fint att Nessie är så positiv till veterinärbesök. Hon gillar veterinärer, åker gärna på bordet, och är väldigt nyfiken på prylarna de använder:)

Vita lakan...

Varför inte? Då ser man ju lättare små fjuttiga fläckar:) Här pratar vi verkligen subtila signaler! Mycket rödare än på bilden blir inte hennes löpfläckar. Men fler ska det vara! En fläck gör inget löp - men ett gäng fläckar, kanske? Och jag väntar på bättre intresse från de hanar vi möter.

Inget är som väntans tider...

Herrsällskap

Splitten har sovit över. Till att börja med hade han lite svårt att hålla sig i skinnet och Nessie var sur. Men allt ordnade sig. Natten blev lugn och idag delar de leksaker istället för att tänka på sex.

Noja...

Något hände när den första valpköparen la in sin beställning. Med mig, alltså..

Jag blev plötsligt orolig:S

För det första för att Nessie aldrig någonsin mer kommer löpa.

Och löper hon, så kanske jag missar det.

Och missar jag det inte, så kanske parningen inte biter på.

Och biter parningen på, så kanske det bara blir två valpar...

Nu ska man som bekant inte tänka dåliga tankar, och jag inser också att jag är lite löjlig. Som tur är har mina tankar inte någon som helst betydelse för vare sig löpning, parning eller antal valpar:)

En valp är tingad:)

På promenaden idag träffar jag på Marie, som glatt berättar att de just beställt en Aussie, fast inte av mig alltså! Hon visste inte att vi planerade valpar. "Vov, vilket sammanträffande!" för att citera Marie. Och så beställde hon en valp av mig istället:)

Marie och jag bodde tidigare grannar, och på hennes meritlista står att hon både har hjärta och är väldigt förstående. Den dagen när jag glädjestrålande skuttade över hennes staket och visade bilden på världens vackraste valp (varför jag nu gick omkring med den...) var hon klok nog att visa både intresse och engagemang. Bifogar bilden...

Hanhundarna börjar bli intresserade!

Ruff påstår att Nessie ska börja löpa snart! Han är en mycket pålitlig kontrollant, enligt matte. Troj tycker att Ruff hetsar upp sig i onödan. Han är mer cool, tills det börjar likna allvar vill säga. Dante, som enligt husse är hundasocial, undrade om Nessie ville leka en stund med honom. Två av tre, då är väl ändå något på gång?

Anna-Lena, Nessies uppfödare, är ungefär lika cool som Troj.

Och Nessie själv är hur cool som helst:)

Att hitta valpköpare

Hur gör man?

Jag önskar att det räckte med att ha kontakter. Människor som har träffat Nessie, sett henne jobba, eller som hört talas om henne genom någon som träffat henne, och som skulle vilja ha en Aussie med hennes mentalitet. Kanske räcker det nätverket - men antagligen inte.

Helst skulle jag också vilja ha intresserade valpköpare redan när valparna föds. Det är annars en intressant tanke, att några av valparna är kvar när sommaren kommer... Men framför allt unnar jag valpköparna att vara med på hela resan. Det var enormt roligt för oss att följa Nessie ända från det att hennes mamma flögs till Danmark för att paras.

Jag vill förstås att mina valpköpare ska vara intresserade av att träna med sina hundar. De behöver inte vara rutinerade rävar eller ha tävlingsambitioner. Men de behöver vara entusiastiska över att få en hund som har mycket drivkraft, oavsett vad man erbjuder för aktivitet. Aussien är otroligt mångsidig och en hund som kräver sysselsättning/arbetsuppgifter. De är framavlade som vall- och boskapshundar, även om det idag är många "hundmänniskor" som använder sina Aussies för t ex lydnad och bruks. Jag t ex:)

Läs gärna mer om Aussien på Svenska Australian Shepherdklubbens sidor: http://www.australianshepherdklubben.nu/index.html

Man kan förstås fråga sig vad sysselsättning/arbetsuppgifter är, ur hundens perspektiv. Jag tror att det är allt som gör att hunden känner sig som en familjemedlem som räknas, allt som gör att den får lära nytt, utvecklas och lyckas med nya utmaningar. Det är något jag önskar de valpar jag säljer - och för den delen önskar vi väl oss alla det:)

För Nessie innebär det att hon får delta även i vardagen. Hon får hämta och lämna saker vi behöver (hämta tofflor eller plocka tvätt ur tvättmaskinen är användbart), bära t ex skruvmejsel eller tidning, stänga lådor i köket, plocka upp vad helst man tappar osv. Jag tror att det är en av anledningarna till att hon är så lättränad. Det är självklart att vi gör saker ihop - och lydnaden eller viltspåret är bara en förlängning av de saker vi gör till vardags.

Så vad Nessies valpar får göra här i livet, är inte så viktigt för mig. Jag inser att jag borde önska att åtminstone någon fick möjlighet att valla, men det känns som om den chansen är minimal. Huvudsaken för mig är att de får vara aktiva och använda hjärnan. Och så ska de förstås hamna hos människor med stora hjärtan:)

Två videoklipp på Nessie

Jag borde filma mer! Vi brukar då och då filma på träningen, och det är ett jättebra hjälpmedel. Nu är ju inte det något för eftervärlden, men vid några tillfällen har Peter och jag bestämt oss för att "göra film". Hemskt kul för oss alla, inte minst för Nessie:) Här är två klipp som ligger på YouTube.

Båda visar glimtar av Nessies karaktär.

Den här länken är till förra årets julfilm http://www.youtube.com/watch?v=_GR8t3AqJxw

Och den här handlar om att träna lydnad och dammsuga på samma gång http://www.youtube.com/watch?v=I51BiCjrBsA

Så väntar vi då...

Vanligtvis noterar jag knappt när Nessie tvättar sig, men nu har jag blivit observant. Man får inte missa något!

Om hon följer sin vanliga löp-rytm, ska hon löpa först vid årsskiftet. Skulle kunna vara från mitten på december till mitten av januari. Hon är inte speciellt punktlig.

Till råga på eländet, har Nessie väldigt omärkliga löp. Nästan inga blodfläckar t ex. Hennes beteende är det som säger mest. Inte så konstigt då, att jag är lite skärpt... Men än ska det ju inte vara aktuellt ändå. Det är bara jag som är ivrig och pjoskig:)

Igår mötte vi en av golfbanans stora don-juan-hanar - och han var helt ointresserad. Så bra då!

Thornapple Oh Brother

Här har vi honom:)

Valet av hane överlät jag åt Anna-Lena, kennel Easy. Mina enda krav, var tillgänglighet och skottfasthet. För Anna-Lena var valet enkelt: Thornapple Oh Brother, "Damon".

Jag har träffat Damon ganska många gånger vid det här laget. Han tar varje gång emot med öppna famnen och är en otroligt kramgo´ hund. Så tillgängligheten är kontrollerad:)

Och vad gäller skottfastheten, räcker det för mig att veta att han gärna går på promenad på Nyårsafton. Han är också vallningstestad med mycket gott resultat. Dessutom är han milt sagt meriterad i utställningssammanhang... Läs mer på http://www.australianshepherd.se/Damon.htm

Ska Nessie ha valpar?

Många tankar ska tänkas. Är Nessie (Easy Faith) tillräckligt bra för att paras? Tillför hennes gener något till rasen? Det räcker inte att jag tycker att hon är världens bästa hund…

Ja, beslutet är fattat! Framför allt förlitar jag mig på min uppfödare Anna-Lena, kennel Easy. Men vad gäller mentaliteten, sätter jag också stor tilltro till mina träningskamrater som känner Nessie väl. De är själva instruktörer med lång erfarenhet av både egna och andras hundar. Även hos veterinären får jag alltid höra att hon har en mentalitet som går utöver det ”vanliga” när det gäller en Aussie.

Så vi är många som kan skriva under på att Nessie har en fantastisk mentalitet. Vi filmade hennes MH, och det är en fröjd att titta på. Men framför allt är hon helt och hållet okomplicerad i vardagen. Hon är stabil, nyfiken, kreativ, modig, vänlig, lugn och outtröttlig. Hennes ”av- och på-knapp” fungerar perfekt. Eventuellt kan man inte kalla en hund för ”kul”, men kan man det, så är hon det.

Hon är den sortens hund som går att ta med överallt och är positiv och trygg i alla typer av miljöer. Hon fungerar lika bra i skogen eller i hönsgården som i tunnelbanan – eller för den delen, på tävling.

Nessie älskar att träna och vi tränar alltid någonting varje dag. Jag har ända från början uteslutande jobbat med positiv förstärkning; klickerträning, shaping och targeting. Vi tävlar lydnad och hon har Lp1 och Lp2. Nu tränar vi vidare för Lp3. Vi tävlar också viltspår när det är möjligt, och hon har två 1:or i öppen klass. Saknas alltså en etta för championatet. Vi var i Småland förra helgen för att försöka plocka hem den sista 1:an, men tyvärr la sig snön djup i skogarna och domaren kunde inte lägga spåret.

Nessies svaghet är skott. Hon håller sig helst inne på nyårsafton, men funkar ändå ok. Trots det har hon på viltspår alltid fått omdömet ”skottfast”. Å andra sidan är "skrammel" något som Nessie antingen ignorerar, eller ser som en inbjudan till en kul aktivitet. T ex motorsåg, dammsugare eller tappade kastruller är attraktioner i Nessies värld. Eller att åka rib-båt oavsett vindstyrka.

Exteriört är Nessie mycket bra. Hon har fått allt igenom goda omdömen det två gånger hon har ställts på Stora Stockholm. Nu är inte utställning vår grej, så det får räcka med det. Stamtavlan är dessutom full av utställningschampions. Hennes pappa, multi champion och multi BIS ”Thornapple Aftershock” var Danmarks vinstrikaste utställningshund 2007. (Mer om honom går att läsa på www.leading-angels.dk)

Nessies stamtavla finns att beskåda på http://kennet.skk.se/hunddata/Hund_sok.aspx . Sök hund och skriv in Easy Faith.

Jo då. Hane är utsedd!