torsdag 14 januari 2021


En fantastisk hund har fått somna in, 14.5 år gammal. Länge har Nessie fått styra våra liv och sätta tempot, men under hösten blev det allt tydligare att ingen av oss mådde speciellt bra. Även en hund har rätt att bli gammal, men den tid man lägger till på sluttampen ska också ha kvalitet och ge den gamla hunden glädje.
Av alla fantastiska hundar jag haft, så var Nessie den mest positiva, den gladaste, den som i alla lägen var säker på att livet var gott. Hon gjorde alltid sitt bästa, hade alltid ett strålande humör och ett enormt självförtroende. Jag vet inte en enda situation som inte Nessie kunde förvandla till sitt eget Gröna Lund. Även veterinärbesöken var ett tillfälle att visa upp sig, göra konster och ta emot publikens hyllningar.
Så Nessie var lycklig att få komma till djurkliniken även denna gång. Boogie var med, men totalt ointresserad av stundens allvar eftersom de hade en burk med extra gott godis. Jag var den enda som grät.
Kanske visste Boogie bättre än jag att det var dags att låta Nessie somna in. Hon bekymrade sig inte hos veterinären och inte heller efteråt. Boogie får långa promenader och lite träning och är så nöjd med livet. Men för mig är saknaden stor.