En vecka idag

Puh, känns skönt. Jag tycker att de är så pyttigt ömtåliga från början, så jag har svårt att koppla av. Nu känns det bättre. Fast å andra sidan var jag jätteorolig så sent som igår kväll. En tik hade inte gått upp lika mycket som de andra (bara 32 g, jämfört med ca 45 g) och var lite gnällig tyckte jag. Det är då helt fantastiskt att ha Anna-Lena, Nessies uppfödare, som har support för jämnan. Även fredagskvällar:) Man kan ju också skicka film via mobilen, men då ska man verkligen tänka sig för. När man beskriver den något klena tiken med ord, kan det ju åtminstone låta som om något allvarligt håller på att hända. Att skicka en film på den lilla, som energiskt kavar sig fram, får storyn att tappa i trovärdighet. A-L påstod t o m att hon var fet!

Läste ett uppbyggligt kåseri i Aussietidningen, om upplevelsen att ha 12 valpar - och att när de blev äldre, alltid utrusta sig med gummistövlar innan man beträdde valphagen. Verkligen något att se fram emot!

När jag nu sitter här bredvid valplådan, ser jag plötsligt hur STORA de har blivit! Det är ju riktiga VALPAR! Långa perioder när inte Nessie ligger i lådan, när de verkar ha sovit klart, men ännu inte hunnit bli hungriga, verkar det som om de är vakna. De kryper omkring, klättrar över varandra och har liksom någon slags aktivitet på gång. Otroligt så fort det går!

Ååååååååååå vad jag längtar tills de öppnar ögonen!