Nej, nu får det räcka. I går kväll när det var dags för den spännande vägningen, hade vi inte en enda samarbetsvillig (läs sömnig) valp. I tur och ordning försökte de alla hoppa ur vågskålen. Det kan ju sätta spår för livet, tänker jag. Hos mig alltså, som är så överbeskyddande...
Jag får sova ganska gott på nätterna nu. Det kanske inte låter klokt, men det innebär att jag "bara" tittar till dem sisådär 5-6 gånger och ger Nessie lite vatten. Hon lämnar nämligen inte lådan för att gå och dricka, och för den delen vill hon inte dricka om vattnet inte är kallt. Det är det av förklarliga skäl inte, eftersom det står i samma rum som valplådan. Så jag går upp och byter till kallt vatten och serverar "på sängen".
Nessie ligger än så länge (peppar, peppar...) hos valparna hela natten - och inte i vår säng. Det gör att jag har vågat sänka rumstemperaturen lite på natten. Jätteskönt! På dagen höjer jag temperaturen i rummet, för då vill Nessie vara med mig när valparna sover. Och jag sitter alltså inte bredvid valplådan hela dagen längre:) Inte hela...
Det är svårt att inte ta kort eller filma hela tiden. Men när jag tittar på bilderna/filmerna, så är de inte alls märkvärdiga. De ger helt enkelt inte alls rättvisa åt de sensationella händelserna i lådan. Hur många filmsnuttar kan man spara med diande valpar? Att det har blivit trängre vid matbordet, det ser man i alla fall. Fast lådan ser ut att räcka till, även när alla vill ha sin egen svalare plätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar