De utvecklas så fort, så det är inte att tänka på att lägga in bilder från igår eller så. Då ser de redan fjuttigt små ut:) Alla ökar bra i vikt och jag har fått till ett ursnyggt viktdiagram i Excel:) I och för sig kan Anna-Lena ha rätt i det att man bara blir nervös när man håller på och väger varje dag, men så länge kurvorna pekar uppåt, så blir man ju lycklig.
I dagsläget är båda hanarna sålda och det finns ett par spekulanter på tikarna. Själva tänker vi som sagt behålla någon av dem, men vi väntar med att bestämma vilken av dem. Ett privilegium vi kan unna oss:)
Det är väl säkrast att sälja valparna nu, innan de har börjat bli för personliga. Sedan kommer jag väl att låsa ytterdörren och låtsas som om jag inte är hemma om någon vill köpa...
Jag inser att det här är en kalaskull för de utställningsintresserade. För mig är det givetvis fantastiskt kul, men viktigast är ändå att valparna kommer till hem som kan ge dem en aktiv hund-vardag. Om det är vallning, bruks, lydnad, agility, viltspår eller något annat där hunden får använda huvudet, det spelar mig inte så stor roll.
Just nu slår det mig att detta med valpar har påverkat Nessies och mitt tävlande. Jag vill absolut inte starta i Lkl3 innan jag vet att vi gör ett bra resultat. Träningen är det viktigaste och det är väl det som är min hobby. Tävlingen är mest "kvitto" på att jag tränat rätt. Så tränat har vi. Det gör vi för jämnan, tillsammans med andra någon gång i veckan, och varje dag bara Nessie och jag. Men i våras var vi inte klara för att debutera i Lkl3, under somrarna är vi stationerade i ytterskärgården utan möjlighet att tävla - och efter sommaren var det ju som det var. Hon var anmäld på tre tävlingar nu i höst, men det kändes väl inte som en bra idé när hon var dräktig. Det ska bli riktigt, riktigt kul att stämma av trean under vintern och sedan ta Lp3 i vår:))))
Nå, så länge är jag fullkomligt nöjd med att gotta mig åt valparna. Man får ta en hobby i taget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar