Nessie gillar inte lådan. För trång kanske? För varm? När jag städar och byter tidningar, handdukar och fällar hos valparna, brukar jag passa på när de har sovit och är hungriga. Jag lägger en filt utanför lådan, där Nessie genast lägger sig. Sedan lyfter jag ut valparna och låter dem äta. Nessie förhåller sig helt annorlunda. Slappnar av helt, sover, pysslar, vänder upp magen och sover lite till. Valparna hinner äta, bli mätta, sova, börja om att äta, se sig omkring lite och sova igen. Nessie stortrivs. Men jag kan ju inte ha dem utanför lådan ännu... Kanske dags att börja planera för det ändå? Till helgen? Det blir en större bit av vardagsrummet, så att vi kan rå om varandra ordentligt:)
När hela gänget låg på filten utanför lådan, såg det så mysigt ut att jag inte hade hjärta att lägga tillbaka dem i lådan när jag var klar. I stället la jag mig hos dem jag också. De som är närmast märker genast att någon har anslutit sig till gänget. De tar gärna kontakt, lägger sig intill mig, eller uppe på mig och smakar gärna på mitt ansikte. För mig är det precis som när jag är med små barn. Tid och rum försvinner och man kan bara vara där, utan tanke på något annat. På gott och ont kanske, men är man valpledig så är man, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar