Nog blir man oväntat ledsen för en liten valp som inte överlever. Hon klarade inte natten. Nessie puttade henne åt sidan, men ändå var hon stressad och undersökte henne mycket på sluttampen. Så det blev bra för Nessie och alla andra valpar när vi flyttade bort Lillan.
Nu ska jag ägna mig åt de andra valparna - och åt Nessie förstås. Nessie är helt annorlunda nu när hon har en hel kull, jämfört med när hon bara hade Stella. Nu finns det hela tiden någon som behöver henne och hon har inga planer på att vara någon annan stans än med småttingarna. Sist ville hon bara umgås med oss när Stella fått sitt. Det var stressande för mig, och ju mer jag brydde mig om Stella, desto mer avkopplad blev Nessie:) Nu är det ju som det ska vara. Att jag sedan sitter och tittar på "valp-TV", det är bara för att jag inte kan tänka mig något som är viktigare just nu.
Det finns en liten pinsam sak jag måste berätta också... Jag har fått en helvetisk träningsvärk i rumpan! Båda skinkorna är så möra att jag går som en gamma anka. Det måste väl ändå vara lågmärke för fysisk form, när man får träningsvärk av att sitta i en valplåda? Hur kan det vara möjligt? I och för sig har jag verkligen suttit i de mest märkliga ställningar när jag försökte hjälpa Lillan att äta, och i och för sig kunde jag bli hukande på samma sätt i någon halvtimma innan jag kom på att jag behövde byta ställning - men ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar