Kiss

Jag är redan inkörd på Lakkris, som i det längsta inte har haft något emot att kissa inne om vi människor glömt hålla oss till valpkiss-regeln. D v s att bära ut valpen så fort den har sovit, ätit och lekt - och så några gånger däremellan.

Sedan två dagar eller så, kissar Stella själv. Framåt våren, när jag passat kissnödiga valpar i sisådär fem månader och antagligen kommer att vara lite trött på det, då ska jag påminna mig om hur jag nu jublar när Stella går ner i spagat ovanpå sin kisspöl:)

Har man en hel valpkull, kan man inte jubla över kisspölar. Man kan inte ens byta tidningar i takt med att de blir blöta. Nu tävlar Nessie och jag om att städa upp efter Stella. Har man bara en valp, så hör man precis när hon vaknar - och jag har faktiskt lärt mig att höra hur hon låter när hon är kissnödig! Ett litet irriterat knorrande börjar redan när hon sover, för att sedan övergå i gäspande och småprat. Under just de sekunderna har jag min chans! Lyfter jag henne då till tidningsavdelningen, så kissar hon förstås där. Det händer att hon är vid kisstället på någon av sina promenader, men hon kissar lika gärna på handduken och somnar på tidningarna. (Se nedersta bilden)

Jag har givetvis tidningar över hela lådan, men i den inre "mysavdelningen" har jag ett gäng luddfiltar, tidningar ovanpå dem och en handduk överst. Det är ju lätt att bli lite överambitiös när man bara har en valp att dutta med. Jag har verkligen ingen aning om det kommer att göra att hon blir tidigare rumsren, men hur som helst är det ju många veckor dit...