Nessie är inte en badande hund. Hon doppar tassarna och "kokar kaffe" med nosen, men aldrig mer än så. Utom när hon trillade i från båten en gång vid en brygga som löpte längs en klippkant. Ingen uppgång i sikte, så Nessie parkerade på en liten sten under bryggan. Hon var i och för sig glad, men där kunde hon ju inte stanna kvar... Hjälten, dvs husse, hoppade i och lät henne använda honom som stege upp på bryggan. Vad gör man inte för sin dyrgrip?
I går kväll var det dags för "valpbadet". Bad med schampo står inte på poppislistan, men desto roligare är det att bli torkad:) Handduk är superkul och hårtork bland det skönaste hon kan tänka sig. Så idag är hon fluffig som sockervadd. Jag badar henne sällan, för hon har så fantastisk päls ändå. Den är alltid mjuk, och smuts ramlar liksom av henne. Ofta får jag faktiskt frågan om hon är nybadad, för det vita är så kritvitt.
Nu har jag inget mer att förbereda. Så vad gör vi nu? Går i skogen och varvar det med att ta tempen. Så kan vi ju hålla på ett par dagar:) 37,6 och 37.9 idag. God aptit, glad och pigg. Det är väl inte så att hon rusar omkring i skogen, men inte heller så att hon undviker att springa en bit.
Detta att ta tempen har sina poänger. Nu med den extremt fluffiga pälsen, är det lite trickigt att hitta in till rätt ställe med termometern med sin vasselinklick på. Jag vill ju inte gärna att klicken ska fastna i fluffet. En annan intressant sak, är att jag har en termometer som piper när den är klar. Mycket praktiskt. Men var exakt sitter pipet? Det hörs oerhört svagt, och verkar komma någonstans inifrån. Är det verkligen genomtänkt termometerdesign?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar