Snart flygfärdig

Det är inte någon liten hjälplös valp vi har här längre. Egentligen behöver hon inte Nessie, även om jag till min förvåning hörde ett ivrigt smackande i natt. Det var länge sedan!

Nu är det mer som att ha en "vanlig" valp. (Fast det är klart att Stella är ovanlig!) Hon ska passas och kissas och sova och leka och äta. Kissa på tidningar är blahablaha. Nu är det ut som gäller, och i brist på det - golvet. Hon har hittills inte förstört någonting. Det stärker min teori att man ska ge dem saker att förstöra. Ingen leksak slår en kartong som man kan slita i tills bara småbitar återstår:)

Här om dagen tog vi den första promenaden i okänd skog. Härligt! Blåsippor, citronfjäril, rådjur och solig ekbacke. Vet inte vem av oss som var lyckligast.

Det blir inte så många timmars sömn för mig. Jag gillar åtta timmar, men nu är det kanske sex timmar om jag har tur. Och då har det varit bajspromenad på natten. Men så var det ju också när Nessie kom till oss! Men det går över. Stella är precis som Nessie var i den åldern, superaktiv. Full fart! Lakkris, flaten som bott här sedan årsskiftet när han var nio veckor, framstår som ett mirakel av lugn om man jämför. Stella är ett litet energiskt kraftpaket. Hon springer, kampar, undersöker och brottas med mamma. Morrar och skäller. Vi har tagit ner ett träd, och har några svarta sopsäckar som står kvar med boss i. Dem älskar Stella! Hon hugger tänderna i den svarta plasten och drar och ruskar - och kan faktiskt flytta på de jättetunga påsarna.

Ibland funderar jag på vad jag gjorde med Nessie så att hon skulle få utlopp för sin energi. En människa är ju inte lika bra på att brottas och leka, som en hundmamma är. Självklart måste man överta rollen som den som presenterar nya föremål, som drar i dem, springer omkring med dem och gömmer dem. Brottas måste man också göra;) Och pussas! Men förutom det, är nog den viktigaste aktiviteten man kan bidra med som människa, den att lära valpen att lära. Och att göra sådana saker tillsammans med valpen, att den förstår att det roligaste här i världen, det står matte och husse för. Att lägga ett litet spår t ex, tar ingen tid alls! Att gömma saker under mossan som man kan hitta tillsammans, går hur fort som helst. Eller att träna på vad som helst som man vill att hunden ska kunna.

Själv är jag en hängiven klickertränare. Bara det att jag kan lära Stella små saker, helt utan tvång eller obehag visar ju att det fungerar. Hon är bara glad och vill jättegärna göra det som vi gör! Sedan kan man ju diskutera varför jag ska lära Stella att sätta sig på en låda och få en godbit för det, men för mig spelar det ingen roll vad hon nu lär sig. Hon ska lära sig tekniken att lära - och det går fantastiskt bra! Hon lär, hon är glad och hon tycker att jag är kul. Kan det bli bättre?

Agnes och Lakkris har varit på fjällsemester en dryg vecka. Idag kom de tillbaka och det var tre lyckliga hundar som återförenades. Nessie fick avlastning och kan dra sig tillbaka och vila en stund. Stella fick sin bästa storebror tillbaka. Och Nessie och Lakkris leker skjortan av varandra:) Kanske kan jag se fram emot en sjutimmarsnatt? :)))