söndag 30 september 2012

Ettårsrapport från Trustful Rock´n Roll, "Miro"


Miro är den goaste grabb man kan tänka sig. Väldigt framåt och orädd. Enda gången han inte bokstavligen DYKT på ngt nytt, var när vi skulle gå på en gallerbro precis vid motorvägen. Men så fort jag tog fram en godisbit o min barnsligaste roliga röst, klättrade han upp på den med. 
Vi har faktiskt lite problem med att han tycker om människor så mycket, för han ska alltid hälsa på alla vi möter. Det har blivit lite bättre de senaste månaderna, men tittar någon åt hans håll, eller Gud förbjude, pratar med honom, då ska han fram och pussas. 
Vi tränar inte så mycket lydnad, eftersom matte är rätt ointresserad av just det. Men i vardagen är Miro mycket väluppfostrad. Jag lägger mer fokus på skogsaktiviteter, där han är otroligt duktig med näsan. Miro överträffade alla förväntningar den gången jag tappade min bilnyckel på off pist-promenaden i skogen. Först spårade han i koppel, helt perfekt den väg vi gått, men ingen nyckel. Man ska inte ge upp förrän man prövat allt, så jag släppte honom lös och bad honom söka. Och han hittar nyckeln mitt i högt gräs och hallonsnår! Bättre än alla titlar i världen!
Precis som de andra småbarnen älskar Miro att bära på saker när vi är på promenad; pinnar, kottar och även kopplet. Han är fortfarande väldigt valpig och leker mest hela tiden. Det funkar att ha med honom precis överallt. Han klagar aldrig på något.
Dessutom älskar Miro att bada...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar