Ettårsrapport från Trustful Boogiewoogie

Boogie är den tikvalp som fick stanna hos oss. Då var det ett svårt val, idag är vi förstås glada att det blev just hon som blev kvar:)

Hon är en otroligt lätt hund att ha. Hon är extremt lyhörd och samarbetsvillig och skulle inte drömma om att göra någonting som jag inte vill. Glad i alla lägen. 
Hon behöver liksom ingen uppfostran för att funka i vardagen. Lätt som en plätt fixar hon alla tänkbara situationer. Hon är orädd, positiv till allt, ställer upp på allt. 


Hon hänger outtröttligt med så länge jag är igång och kopplar av direkt när jag gör det. 
Behöver jag lägga henne av säkerhetsskäl (trädfällning t ex), ligger hon lugnt där jag lagt henne, men har väldig koll på mig.

Förutom ibland när vi tränar (och någon annan får göra det Boogie vill göra), blir Boogie aldrig otålig. För ett tag sedan var jag sjuk och låg i sängen en hel dag. Det gjorde Boogie också, och verkade tycka att det var jättemysigt.

Boogie har både integritet och självförtroende. Dem hon känner är hon översvallande emot, men nya människor är hon helt ointresserad av. Om de uppför sig anständigt är hon vänlig och artig – men hon går undan om de är påträngande. Det är faktiskt samma sak med hundar. Hon leker med mamma om hon får, med jämngamla bästisen Uzling och eventuellt med valpar, men inga andra. Möter vi hundar går hon bara förbi. Inte med rädsla, men med ointresse.

Det är lite ”Lassie-varning” på henne, på så vis att det är matte som gäller i alla lägen. Är jag hemma, vägrar hon att gå med även om husse lockar med promenad och skinka för att få med henne. Är jag inte hemma, duger husse jättebra.

Boogie har mycket vakt, i bemärkelsen ”larm”. Och precis som mamma Nessie, larmar hon med pondus. På sommaren bor vi ensligt där inga passerar, men skulle det mot alla odds komma någon okänd gående, rusar hon fram skällande med hög svans och ”ställer” den personen, utan minsta lust att hälsa. Så fort jag hälsat, tappar hon intresset.

Förutom allt våra hundar behöver kunna för att funka i vårt liv, tränar jag mest lydnad. Boogie är fantastisk! Hon är kvick i rörelserna och väldigt entusiastisk. Än så länge tränar jag korta pass, och ser till att hon lyckas. Hennes självförtroende är rörande. Vi debuterar i Lkl 1 när vi kan slå världen med häpnad – vilket antagligen blir när vårens tävlingar börjar.

Jag har bara ställt ut Boogie en gång i maj, än så länge. Fina omdömen, men hon blev slagen av brorsan Step:) Det blir spännande att träffa alla syskonen på Stockholms Hundmässa, 15-16 december!