Valpvakt - Filippas berättelse

I helgen var jag valpvakt och valparna såg mig som en lämplig lektant, där de upptäckte att de kunde bita i mina jeans, kliva på pappren när jag skulle byta tidningar och skaka galler samt föra en hel del oväsen.

Första gången alla var ute samtidigt passade de på att sprida på sig så mycket de kunde, de betedde precis som små skolelever när de skulle reta sin nya vikarie. De var lätta att fösa ut, men intill omöjligt att få in. När man öppnade dörren för att släppa in två, passade de andra på att smita iväg.
När alla rymlingarna var inne i hägnet kunde jag pusta ut - jag blev till och med mör! Alla somnade efter en stund och när de sov var det tyst och lugnt. Men alltid vaknar någon till slut och väcker hela flocken och så börjar det igen.

När de fick sin mat serverad var de ofta måttligt roade, men efter en stund stod alla i en ring runt matskålarna och tar för sig. Nessie satt ofta på andra sidan hägnet och väntade på att hon skulle ta resten, trots att hon just fick sin mat.
Det var mycket nyttigt för mig att sitta valpvakt och se vad det innebär att vara uppfödare och ta hand om sju vildingar samt deras mamma. Det är inte något enkelt jobb alls!

Filippa