Valpar och köpare ska matchas och alla ska vara nöjda. Det blev jättebra för alla utom för en. Gråöra blev plötsligt utan familj - något som blev sorgligt för alla inblandade. Men nu tror jag att jag har ett nytt jättebra hem på gång till henne.
Det har varit ett svettigt företag att hitta tid för ögonlysning någonstans. "Min" ögonlysare var långtidssjukskriven och det var rent ut sagt ett helvete att försöka hitta något ställe som kunde ta emot sju valpar. De måste ju vara chippade innan de blir lysta, och den ekvationen räckte för att allt skulle spricka. Hur kul är det att åka med några valpar hit och några dit, olika dagar dessutom? Tack och lov trollade de med knäna på Albano och på måndag får vi allt fixat på en gång. Jag höll på att somna sittande av ren lättnad!
Länge lever Facebook, där jag efterlyste hågade assistenter till veterinärbesöket och omedelbart fick napp:)
Hanarna har varit döpta länge, men tikarna ska nu också få sina namn:
Trustful Rock´N´Roll - Svarta trefärgade hanen (som hamnar hos Anna i Kalmar)
Trustful Quickstep blue merle-hanen "Step" (som hamnar hos Ann-Christine i Stockholm)
Trustful Sweet Jazz - Storpricksvans "Jazza"? (som hamnar hos Gunilla på Österlen)
Trustful Real Character Salsa - Svartsvans "Trixa" (som hamnar hos Emelie i Göteborg)
Trustful Bossa Nova - Småpricksvans "Nobbie" (som hamnar hos Alexandra i Jönköping)
Trustful Boogiewoogie - Mörka "Boogie" (som stannar hos oss)
Trustful Hot Samba - Gråöra (som eventuellt hamnar i Umeå)
Husse ska nu åka på retreat över helgen (jobb i och för sig, men han får vila upp sig och sova en hel natt utan valparna) Valparna, Nessie och jag ska frossa i kisstidningsbyten, kreativa leksaker, mat och mys.
Mys står högt på valparnas lista. Aussievalpar kan vara enormt högljudda, och kan ibland trigga varandra att stå vid staketet och skrika och hoppa och vara helt utom sig. Går man då in till dem och sätter sig, blir det stort pusskalas och sedan lägger sig lugnet. Somliga somnar omedelbart, andra börjar pilla med leksakerna, och andra slutar aldrig att pussas. Fast det är olika vilka som pussas mest. Lika så om lekarna är för vilda, räcker det med att jag går in och sätter mig, så tar de det lite försiktigare. För det mesta... Tycker att det borde vara Nessies uppgift, men hon tycker att jag sköter det där bra och drar sig tacksamt tillbaka till mitt skrivbord.
Det är intressant att se att de valpar som hon väljer att leka med lite hårdare ute, det är sådana som varit lite för kaxiga mot kamraterna inne. Nu pratar vi om grader i helvetet. Jag som är en blödig typ, måste hålla för öronen när de skriker som stuckna grisar. Nessie reagerar ytterst sällan, så är hon lugn får jag också försöka hålla mig lugn. Hon vet bättre än jag.
Nessie är verkligen en bra mamma. Hon ger dem di några gånger per dygn, och man ser hur hon anstränger sig för att härda ut. Ibland, när mobben blir för hetsig där under magen, morrar hon lite. Då sansar sig alla och diar mer städat.
Hon leker gärna med dem både inne och ute - fast ännu hellre "leker" hon med mig... När jag lite irriterat försöker få henne att bekymra sig om de rymlingar som är längst bort på tomten, anstränger hon sig för att mycket fokuserat och perfekt gå fritt följ medan jag jagar valpar över stock och sten:)
Trots att jag fortfarande vakar över valpflocken som en hök när de är ute, blir jag lite coolare. Från början blev jag orolig när de var i olika buskar. Idag skulle jag vara tacksam om de höll sig till buskarna. Konstigt nog väljer de alltid de farligaste ställena. Hur vet de att det är så? Lite som Ronja Rövardotter; hur ska man kunna akta sig för det farliga om man inte är där det är farligt?
Jag tog också ut fotbollen som vi använde på lilla MH här om dagen. Ingen tyckte att den var konstig, alla var med och jagade den. Tyvärr hann jag inte filma innan de försvann till något som var farligare. Bara Jazza (svårt att vänja sig vid nya namn...) och Nessie lekte vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar