Det kan ju t o m gå alldeles utmärkt. Helt perfekt, liksom. Inga köer genom stan, inga valpar som kräks, inga valpar som skriker i högan sky i buren. Hjälpredorna Martin (lillhusse) och Ann-Christine (Steps matte) kommer i tid till Albano. Vi får in hela högen utan att riva bygget, varken chip eller spruta gör ont, ögonlysningen är bara kul - och alla sover på vägen hem. Eller hur?
Bilen är nu möblerad för resan. Buren får ta sin halva av bakluckan. Sätet är nerfällt vid burgaveln och där kan Nessie ligga och se cool ut. Tror att fyra är lagom i buren. På andra halvan av bakluckan tänker jag sitta med tre valpar. Jag tar hand om grabbarna, som är lite känsliga, och Boogie. Där är möblerat med tidningar och en filt.
Jag har packat vatten, bajspåsar och papper i bilen, och på dörrmattan står ryggsäcken med stamtavlorna. Jackan är packad med pengar, nycklar, köttbullebitar och Nessies koppel. Bra att vara förberedd, eller hur?
Håll nu tummarna för att allt går bra och att alla är friska och krya!
Herregud så skönt när den dagen är över...
PS Det blir ingen bur. Rock´N´Roll började genast tugga på gallret när buren stod i hagen, och fastnade med nosen i kläm! Vet inte vem som blev räddast, hussse, jag eller valpen, men han skrek i alla fall högst. Hu. Så nu blir det lösdrift för hela gänget. Det är ju inget man vill råka ut för på motorvägen direkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar