Jag älskar mina valpar. (Fast eventuellt inte alltid på natten...) Kanske är det därför jag har svårt att låtsas som ingenting när de biter varandra så att någon krake skriker hjärtskärande. Det där med bithämning tycker jag funkar sådär. Hänsynen är oftast obefintlig. Är jag i närheten går jag emellan och räddar den som är i underläge. Att t ex ta ett hårt grepp om snoppen på någon av hanarna och vägra släppa, tycker jag är skittaskigt:(
I morgon bitti ska vi upp lika tidigt som vanligt - med den skillnaden att vi åker till landet och lämnar gänget i Filippas vård över helgen. Vi åker förstås iväg för att jobba, men jag har febriga fantasier om att få sova ostörd en 12-timmarsnatt. Ooooooo så härligt!
Säkert kommer jag att sakna alla puddingar, men mest av allt Nessie. Hon får stanna hemma och assistera Filippa. Eller vem som nu assisterar vem:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar