Gott Nytt År - och en liten film

Nessie är lycklig att få komma ut och leka med sin bästis Ida. Boogie är lite hang-around, men det dröjer nog inte så länge innan hon vågar blanda sig i leken. Fast det gör hon ju redan, på sitt sätt:)

Alla valparna mår bra, är älskade och får lära sig spännande saker. Jag är så lycklig för de hem jag har valt till dem!

Nessie, Boogie och jag ska förhoppningsvis snart träffa Step. Han är den enda som bor i Stockholm. Det ska bli sååå kul!

Tomtedrama:)

God Jul!

Tack för att ni följt med!

På bilden överst; Boogie och Stella. Underst fr vänster; Boogie, Nessie och Stella

Det har varit väldigt kul att se att så många har följt Nessie och valparna. Nu har jag satt punkt för denna gång, genom att låta valpköparna komma till tals.

Visst skulle jag kunna fortsätta, men för vem då och varför då - och om vad då? Jo, jo, om min lydnadsträning med Nessie, och om hur det är att träna en liten valp som ska bli stjärna - men det finns redan så många bra bloggar om träning, och Nessie och Boogie har nog mer nytta av att jag lägger den tiden på dem:) Bloggen finns ändå kvar här på nätet, så det är inte helt omöjligt att jag kommer att lägga in lite rapporter framöver.

För att tomrummet inte ska bli så stort, har jag skapat en grupp på Facebook som heter "Nessies valpar". Den är till för alla oss som har en valp efter Nessie. Självklart räknas även Stella! Vi får se om gruppen fyller någon funktion; om den blir ett forum för erfarenhetsutbyte och kontakt - och för utbyte av bilder och filmer förstås. Gruppen är "öppen", vilket innebär att alla som har lust är välkomna att gå in och läsa. Däremot tänker jag mig att gruppen ska behållas liten och inte utökas med "alla" som är intresserade av att följa med. Låt inte det avskräcka er, utan titta gärna in!

Stella, Nessies singelvalp som jag skrev om i våras, och vår lilla Boogie, träffades nu i veckan! Det var kärlek från första stund! Stella är 10 månader och Boogie 10 veckor.

Min största oro när det gällde Stella, var att hon skulle få lite knepigt med "hundspråket". Nessie och jag hjälptes åt att få fason på bithämningen - och inte minst flatvalpen Lakkris (som bodde här under våren i väntan på att få komma till sin familj på Island, och som var två månader äldre än Stella) gjorde en stor insats som tålmodig och jättesnäll storebror.

Så kan jag med den här lilla filmen gräva ner min oro för den saken:)

Rapport från Nobbie (Småpricksvans)

Nobbie är en mycket social och orädd liten (hm...) tjej, som charmar alla i sin väg både kända och okända. Vid träning är Nobbie lyhörd och uppmärksam. Upplever henne som mycket lättlärd och lekfull. Nyfiken i en strut som gärna går fram till saker utan rädsla för det som är nytt.

Rapport från Trixa (Svartsvans)

Trixa är en helt underbar hund. Hon är lyhörd, lättlärd, busig, går bra ihop med familjens andra sex hundar - och är helt enkelt underbar. Hon äter, sover bra och trivs här hemma. Det bästa av allt är att sova länge i sängen och leka med alla hundarna.

Ändå märker man på henne att när jag inte är i närheten så bli hon orolig och får svårare att slappna av. Men när hon ser var jag är, så blir hela världen hel igen :)

Vi har det jätte bra tillsammans, leker, lär och sover mycket :-D Hon kan redan inkallning och sitt. Vi är jätte nöjda båda två.

Idag har hon fått sitt första märgben och hon älskar det :-)

Rapport från Jazza (Storpricksvans)

Jazza delar hem med mig, 14 mopsar, aussievalpen Trixie (4 mån) och Bordercollien Iris 8 år. Här finns även islandshästar, kor, får, ankor, stallkatten Ellen och säkert en och annan mus.

Iris är aussievalparnas stora idol, så bra på att valla ankor, får och kor vill de också bli. Jazza är med när Iris vallar ankor varannan dag och hon börjar visa intresse, men mest jagar hon Iris. Jazza tycker även mycket om att mysa med mopsarna, ute leker hon lite hårt med dem, då är Trixie är den allra bästa lekkompisen. På kvällarna gillar hon att mysa i sofforna med mig och hela stora hundflocken.

Jazza tycker om att lära sig saker och jag tränar lite trix, kontaktövningar, snabba liggövningar och följsamhet mm. Hon åker oftast med i bilen och älskar det. Vi har även varit i stan och hon är orädd för rullstolar, barnvagnar mm. Som det nu verkar Jazza ha ett mycket stabilt temperament och har lätt att koppla av. På våra strövtåg i närmsta skog gillar hon att balansera på stenar och klättrar gärna upp på stubbar, liksom sin mamma har jag förstått.

Tack för en jättetrevlig valp!

Förfäderna visar framtassarna på Sthlm hundmässa 2011

Man måste bara spricka av stolthet! I alla fall om man heter Jazza, Trixa, Nobbie, Bizz, Miro, Step eller Boogie.

Det deltog ca 8000 hundar på utställningen.

Pappa Jack, C.I.B DK & NO Ch FinV-10 DKV-10 SV-11 Thornapple Mercury All Jacked Up, slutade som BIS 2:a.

Morfar Diablo, DK UCH GB CH NORD V-07 US CH VDH CH WW-08 Thornaple Aftershock – tog hem “Nordic Veteran winner 2011” och BIS veteran!

Rapport från Miro (Rock´N´Roll)

Först och främst vill jag tacka för en jättefin valp! Miro är så orädd och glad hela tiden och så positiv till allt. Han vill väldigt mycket och helst allt på en gång! Vi var nere och doppade tassarna i havet häromdagen. En stor hit vill jag lova!

Miro är görtuff mot Affe (finsk lapphund) som är tre gånger så stor. Dom leker hur bra som helst ihop! Idag hälsade han på två stora bordercollie-gubbar, och det tog inte lång tid innan Miro hängde i skägget på dem också.

Vi tränar lite följsamhet, kontakt, stanna i dörröppningar och bilen, inkallningar och passivitet.

Har även introducerat cykelträning (2.0) vilket betyder att Miro ligger o myser i cykelkorgen medan Affe får springa av sig bredvid cykeln. Han somnar nästan så fort man sätter honom i korgen.

Precis som Kicki berättade för oss, är det en riktig kelgris. Får han ligga nära på soffan eller i sängen somnar han direkt, helst på rygg.

Rapport från Step (Quickstep)

En liten rapport från "Step"

Step är en nyfiken, orädd kille med många järn i elden. Step är inte ensam hos oss. Han har tre st vita herdehundar, Max, 7 år, Ike, 6 år och Trip, 9 mån samt pappisen Power, 16 mån som är hans kompisar.

Step är också en pussig typ och älskar att hälsa på alla! Dragkamp är nog det han gillar bäst just nu och det är roligast med matte och husse. Men Trip och Power ligger också bra till.

Vi är helt förstummande hemma – Step är rumsren! Visst kan det hända en liten, liten kissolycka. Men han säger till när han ska ut och att bajsa inne är inte att tänka på. Ut ska han! Tänk att ha en valp som lägger sig kl 23.00 och sover hela natten. Går upp kl 05.30 och gör sina behov ute.

Vi har också härmat Kicki och Boogie med kontaktövningar. Vi var till Järfälla BK och "tränade". Sitta på mattes vänstra sida är helt naturligt för Step. Kicki vad har du/Nessie matat Step med? :-) Lyhörd – helt klart.

Tack Kicki, Nessie och inte förglömma husse Peter till en toppenvalp!

Rapport från Boogie (Mörka)

Å ena sidan borde det ju inte ha varit en överraskning att vi skulle få en valp i huset, men det var faktiskt det:) Å andra sidan, kan man säga att det är perfekt att värma upp med sju valpar innan man skaffar sig en enda valp. Det gör att de stora omställningar man upplever med en liten valp i huset, inte alls är stora. Det är lätt som en plätt! Eller så är Boogie en ovanligt begåvad och smidig valp:)

Nej, Boogie är nog som valpar är mest. Hon är inte alls rumsren och hon ber inte alls om att få gå ut. Vi har lätt att skicka ut henne på tomten, men glömmer vi oss så får vi torka:( Men hon sover jättebra på nätterna! Det gjorde inte Nessie som valp... Det är ju fantastiskt att bara behöva slänga ut henne ett par gånger och sedan kunna gå upp i vanlig tid!

Nessie är förstås till stor hjälp med valppassning. Det fungerar t ex utmärkt att äta frukost utan avbrott, eftersom Boogie och Nessie hittar på roliga saker under tiden. Att åka bil är heller inga problem. In i bakluckan bara. Vi har en bur, men vi kör alltid runt med så mycket saker i bilen att den jäkla buren bara åker ut och in hela tiden. Tillslut stannar den ute... Men det går hur bra som helst i alla fall, fast det finns väl ett och annat att säga om säkerheten kanske?

Även i skogen vill Boogie pröva det som Nessie prövar. Eftersom Nessie gillar att balansera, hänger Boogie på det. Jag filmade när Boogie på egen hand började promenera upp för ett liggande träd, men var tvungen att avbryta för att rädda den modiga lilla valpen som oförskräckt fortsatte uppåt...

Boogie och jag har framför allt tränat "fritt följ" och inkallning. Inkallningen satt redan på hela gänget, så jag kan bara konstatera att hon själv har lagt till vissa ord som hon uppfattar som att det vankas godbitar hos matte. T ex WOW, Boogie och duktig. Hon vet också att inga godbitar vankas om man hoppar och skuttar. Jag har varit snabb på att belöna på golvet/marken och kan nu belöna uppifrån medan hon väntar på sin belöning.

Fritt följ tränar vi på så vis att jag går baklänges och hon följer efter. Först räckte det med att hon följde med, men nu får hon bara klick och belöning när hon går vid min vänstra sida och tittar på mig. Idag har jag även lagt till vinklar, och det går hur bra som helst. När det känns som om hon går stadigt vid min vänstra sida medan jag backar, kommer jag att börja röra mig framåt. Jag har redan prövat, och hon följer med. Men jag vill ha mer intensitet i gåendet innan jag börjar träna att gå framåt. Räknar med att det tar några veckor, men man vet ju aldrig... Hon tycker att det är jättekul - förstås. Och fort går det att lära henne saker!

Jag använder över huvud taget inga kommandon, utan det kommer jag att lägga på långt senare när momenten sitter bra utan kommando. Jag vill inte döpa halvdåliga moment.

Idag har vi varit på promenad med Nessies kompis Ida. När Boogie träffade henne för en dryg vecka sedan, blev hon först jätterädd, men brydde sig inte sedan. Idag var det redan en bekant som man kunde hoppa på. Nessie och Ida började leka och Boogie hejade på. Fast hon passade sig för att komma för nära, utan bet bara någon av damerna i baken:)

Som helhet är jag väldigt nöjd med Boogie. En valp är ju alltid en valp, men hon är så lättsam, nyfiken och positiv. Det kommer att bli så bra!

Rapport från Bizz (Gråöra)

Hej det här är lilla "Bizz" :)

Bizz är en nyfiken, sprallig tjej som har lätt att koppla av. Hon pussar och myser med alla som erbjuder sig (dvs ALLA) :) Hon är väldigt orädd för föremål och ljud, prövar sig gärna fram.
Vi håller på mycket nu med socialisering och miljöträning, träffar folk, olika djur, klättrar och kryper på/under saker. Annars har vi bara bus och skoj med lite sitt, inkallning, kontakt- och koppelträning. Otroligt lättlärd!!
Typiskt Bizz är verkligen är att hon hinner med så mycket saker under så kort tid. Och varje morgon kastar hon sig över en med en blöt pussande tunga och en härligt viftande svans :)
Bizz älskar dragkamp och det är med allt som går, och så gillar hon pussleken :)

Vi är så otroligt nöjda och glada att vi har fått denna underbara valp som kommer passa oss perfekt på tävlingsbanan och i familjen! Kola och Jiza (hennes nya "syskon") gillar henne super mycket också :D
Tusen tack till dig Kicki och såklart en duktig mamma Nessie!

Vill du följa Bizz och oss andra i familjen, så kan du läsa på vår blogg!

I väntan på summeringen...

Det är inte riktigt slut med bloggandet ännu. Men snart. Jag ska försöka sammanställa lite rapporter och bilder från valpköparna, och väntar bara på underlag.

Det kommer, det kommer! Håll tillgodo med lekande Bizz (Gråöra) och ompysslad Step så länge:)

Valpar hos Anna-Lena på kennel Easy

Jag hade inte så många valpar i kullen att alla kunde få som ville ha. Om någon av er fortfarande letar valp, så har Anna-Lena valpar kvar i den kull som hon har nu. De är efter Boom och Janis (Ch Thornapple Dr Thunder x Nord W-06 Thornapple Ragtime Blu My Mind) Kontakta Anna-Lena på +46-(0)8-540 263 85.

Vad gör vi nu då?

Städar undan hagen, skurar golv, dammsuger, slänger tidningar, äter en god middag i lugn och ro - och tittar på valpfilmer... Det är tomt. Väldigt lugnt förstås. Vi hinner äta klart och prata till punkt - och titta på valpfilmer igen. Boogie var oerhört intresserad av att titta på filmerna och följde noga med när alla sprang och lekte på tomten:) Vi tittade på dem på vår TV, och när alla sprang åt vänster tittade hon dit, sprang alla till höger tittade hon dit.

Vi hann med en pyttig familjepromenad på eftermiddagen innan skitvädret drog in över oss. Boogie kutade som en galning, och nu sover hon oroväckande mycket. Undrar hur det ska gå i natt? Hon ska förstås flytta in till oss i sovrummet, men det är lite oklart var hon ska sova. Inte i sängen, för hon kan ramla ner. Men förutom hundsängarna, kan hon krypa in i ett litet flyttlådehus som vi har byggt till henne. Det har hon släpat runt, ätit på och sovit lite i. Vi får se. Egentligen kanske det inte blir någon skillnad alls. Det är ju fortfarande en som vill gå ut mitt i natten, leka en stund och sedan sova igen. En eller sju kanske inte gör så stor skillnad? Vi får se.

Undrar om Boogie eller Nessie funderar över förändringen, eller om det bara är vi som tycker att det är tomt. Nessie verkar nöjd i alla fall, men Boogie måste ändå tycka att det var bättre förr...

Grabbarna flyttar hemifrån:´(

Hej då Step, och hej då "Hippo"! Vilka pärlor ni är!

Jag är en känslosam, hopplöst sentimental typ...

Bifogar film på själva nattandet i går kväll. Så att valpköparna ska förstå att de ska ligga i en hög, småskälla, tugga och gosa nu i kväll. Så att allt är som vanligt menar jag.

Sista natten med gänget

Vad är det för fel med att ha fyra hundar? Två tikar och två hanar verkar väl vara ett trevligt koncept? De små börjar bli så härligt enkla och lyhörda, så det finns väl ingen anledning att skicka iväg dem?

Men kontrakten är som tur är skrivna sedan länge - och jag är inte dummare än att jag vet att jag skulle varit lite svettig om någon valp var kvar för att den var osåld.

Numera följer valparna med förväntan och uppmärksamhet vad jag gör, och även om de sover, verkar de ha ett öra spetsat. Förut kunde jag smyga upp på natten utan att de vaknade, men nu kan jag inte sätta foten på golvet förrän det tassar i hagen, åtföljt av högljudd klagan. Även på dagen när de somnat efter att ha lekt skjortan av varandra, regisserar de ofta om jag öppnar en dörr till "förbjudna" rum. Jag har inte riktigt hängt med i svängarna, så de överrumplar mig när de tränger sig in - och nyvakna som de är, kissar de omedelbart på golvet...

Annars är de riktigt duktiga med att kissa på tidning. Vi är själva riktigt duktiga på att ta ut dem i alla lägen, så förutsättningarna är goda.

I morgon sätter vi punkt för den här perioden. Först åker Step, och sedan Hippo. Jättesorgligt:´( Å andra sidan ska vi vara glada och nöjda för att alla valparna är jättefina, har ett fantastiskt temperament - och inte minst att de fått hem som älskar dem och kan ge dem ett härligt liv.

Lånade Nessies klicker:)

Jag känner mig begränsad. De små liven behöver större utmaningar än jag kan ge dem. De rapporter jag får från tikvalparna, visar verkligen hur de utvecklas! De är coola och nyfikna och hänger med på allt.

Fast jag gör så gott jag kan, och t ex försöker jag presentera olika föremål och underlag som kan vara en utmaning. Det ska skramla, kännas konstigt, vara besvärligt att bära och helt enkelt ge nya intryck. Men jag lyckas inte få dem att så mycket som tveka inför det jag presenterar. "Hippo" t ex, somnade idag på dammsugarmunstycket medan dammsugaren var igång:D

Hundmöten hör till det jag kan ordna och idag var det Viljas tur att vara snäll tant. Hippo var jätteivrig och studsade bredvid den stora rottisdamen, Step var nyfiken, vänlig och glad, men mer sansad, och Boogie obekymrad och nyfiken, men har ingen brådska att bli tantens bästis. Spännande att se hur/om de karaktärsdragen kommer att vara bestående!

På kvällskvisten tog jag fram klickern. Husse och Nessie var ute och bättrade på konditionen, så då passade jag på. Nessie är så träningssugen, så jag vill inte fresta på hennes tålamod just nu.

På tre klick hade valparna fått klart för sig att klick betydde att det serverades små fiskbitar på golvet. Ungefär på fjärde klicket, fokuserade de sin förväntan på mig. Klick och fisk för det. Några få klick senare, satt trion lugnt på golvet, tittade på mig och tindrade med ögonen och väntade på klicket! Det är knappt jag tror mina ögon!! Varför gör inte alla såhär?

Och så Ester

En boxer ser ju ganska annorlunda ut. Åtminstone om man är Aussievalp. Ester och Filippa kom hem till oss på tomten. Ester var måttligt road av inspektionen. En är kul, tre är lite okomfortabelt.

Boogie, som tyckte att mötet med Ida igår var lite otäckt till att börja med, var nyfiken, men avvaktande. Hippo och Step tyckte att det var kul och prövade några lekinviter. Boogie kopplade av, men tyckte ändå inte att tanten var någon hon ville leka med. Vänta bara. Är det någon som kommer att vara Boogies favorit framöver, är det Ester! Hon är vild och galen - och alldeles för mycket för en ung Aussie. Men sedan:)

Bizz är i full gång med sina nya kamrater. Tack för många härliga bilder på en glad valp!

Lektion i pinnhantering

Nessie är inte speciellt intresserad av pinnar, och jag har aldrig kastat någon åt henne. Jag gillar inte den aktiviteten. Men tydligen ingår det i vad valpar ska lära sig. Det mamma visar, det är intressant. Något att ta fasta på när man tränar valp!

Vi mötte Ida

Valparna lastades i bakluckan tillsammans med Nessie, och så åkte vi till Skogsö. Man riskerar inte att möta så många hundar där. Jag vill ha järnkoll på valparnas hundmöten. Ska de utsättas för något, så ska jag ha planerat det:) De upplevelser de har, präglar deras liv!

Det märks att de är terränggående. Jag hade nog föreställt mig att de skulle känna sig lite tveksamma på en ny plats, men inte då. De kastade sig glatt iväg i blåbärsriset, så det var tur att jag hade min perfekta inkallning!

Nessie och Ida är verkligen lek-kamrater. Vi höll båda i koppel, så att de inte skulle springa ner valparna. "Hippo" sprang oförskräckt och mötte Ida och husse när de dök upp. Ida blev lite ivrig och hoppade i kopplet, så Boogie som också gått fram, blev rädd och pep. Inte min plan... Step var intresserad av något annat. Men alla lugnade sig snabbt och Boogie var lika nyfiken som de andra. Även om Hippo var ivrigast...

För valparna blev det en kort promenad i det fina höstvädret (eller är det vinter?) medan Nessie fick följa med Ida på sin första promenad på snart nio veckor. Hon kom hem med tuggad päls i kragen och uppenbart nöjd med livet.

Jazza och hennes ankor

Det här är Storpricksvans egna ankor:) Hon ska träna på dem, innan hon får får. På sikt kanske Jazza kan efterträda gårdens Bordercollie när hon går i pension. Vi får väl se om Jazza har talang!

Tack Gunilla för bilderna!

Så var det bara tre

Om någon bad mig att passa tre åttaveckorsvalpar, skulle jag tänka mig noga för innan jag sa ja. Det räcker ju för de flesta av oss att få hem en enda åttaveckorsvalp för att allt ska bli uppochner. Här har nu lugnet lagt sig, med bara tre småttingar. Plötsligt är det en enkel match att släppa ut dem när de har sovit, ätit eller lekt. Dvs hela tiden:) Hagen är också en passerad företeelse, utom på natten. De är med oss och är fantastiskt lugna och harmoniska.

Hanarna Step och "Hippo" (som inte fått något namn ännu), ska stanna till nästa lördag. Det tror jag är jättebra för dem. De är båda "känslomänniskor" och kan vara riktiga drama-kings. De kan själva leka burdust, men om någon råkar ta för hårt i deras små öron - då tjuter de så att man tror att de allra minst fått svansen i kläm i en dörr. Är de bajsnödiga, är vår försummelse oförlåtlig och de skriker ut sina anklagelser. De kan också suga in en med blicken på långt håll och jag är säker på att de säger "Jag älskar dig, du och jag för alltid, kom hit så att jag får smaka på världens bästa näsa". Jag kan säga att världens bästa näsa har sett bättre ut. Den är lite sårig...

I morgon är det en vecka sedan vaccineringen, och i veckan ska vi äntligen få träffa några friska, vaccinerade hundar. Vi har rottisen Vilja, boxern Ester och Nessies bästa lekkompis, golden Ida. Alla är Nessies vänner och de är kloka och vänliga hundar. Det är viktigt att valparna får träffa andra bra hundar när de är små. Nessie är som en galoppör i startboxen, så när vi träffar Ida i morgon, får valpsingarna hålla i hatten på första parkett:)) Det ska bli såååå kul!

Jag har förstås fått rapporter från Jazza, Trixa, Bizz och Nobbie.

Jazza åkte hela vägen till Österlen, och bilresan gick jättebra. Väl framme hade hon 14 mopsar att undersöka! Trixa sov hela vägen till Göteborg och var hur snäll som helst. Bizz skulle bila ända till Umeå. "Vilken cool tjej! Otroligt!" / Zandra. Nobbie skulle åka tåg från Stockholms central. "Hon har charmat alla i vagn 5", "trygg och go" / Alexandra.

Tror ni att jag blir stolt, eller?? :)))))

Många påsar att hålla reda på när det är inkallning

Man kanske inte ska berätta sånt här. Men när Emelie kom för att hämta Trixa (Svartsvans), skulle jag demonstrera hur fint min inkallning fungerar. Barnabarnabarna ropar jag, och alla kommer kutande. Sprickfärdig av stolthet fokuserar jag på de ivriga valparna och trevar efter köttbullebitarna i plastpåsen... Varma små köttbullar? Rätt stora tycker jag nog? Fel påse...

Filmen är från morgonen, när jag tog rätt påse:)

Inkallning

Hur dum får man vara? Eller är det så att tiden just är mogen?

Valparnas drivkraft och förmåga att utforska världen (=huset och tomten) ökar för varje dag. Om det tidigare var möjligt att "lura" dem att inte springa iväg till ett lämpligt hål i staketet, eller att glömma bort att de ville gräva en grop mitt på gräsmattan, så är det idag mycket svårare. Jag sa inte "omöjligt", men att avleda sju valpar är svårare än att hantera en.

Under en period har det därför varit lite stressigt i vissa lägen när de är på tomten. Eftersom vi inte tycker att ett naturligt urval är så lyckat, så springer vi efter. Och efter oss springer de som egentligen höll sig på en lämpligare plats...

Jag har hittills inte serverat dem annat än deras valpmat (något som jag för övrigt tycker att de snarast ska få prova på i små bitar, när de kommer till sina nya hem!). Men i går kväll bestämde jag mig för att det var dags att lära dem en signal som betyder "kolla grabbar och tjejer här serveras köttbullebitar". Aussievalpar är oerhört lättlärda, och jag genomförde två träningspass på köksgolvet.

Signalen har jag ärvt av Anna-Lena Munkvall, och det var den som Nessie kunde när hon kom till oss. Man säger bara en lång harang av "barnabarnabarnabarnabarna". Man kan förstås säga vad katten man vill, men jag tycker att det är bra än så länge med ett "kommando" som de hinner uppfatta även om de råkade ha en skällande kamrat i örat.

Så under träningspass ett, serverade jag mikrobitar av köttbullar samtidigt som jag använde signalen. Träningspass två var omedelbart en succé. De lekte under matbordet när jag sa mitt "barnabarnabarnabarnabarna" och de kom rusande med en entusiasm som skulle avundas av många som tränar lydnad. Det var gårdagskvällen det.

I morse var det dags för praktisk tillämpning på tomten. Först när jag hade dem inom en femmetersradie, sedan allt längre bort. Klockrent! "Barnabarnabarnabarnabarna" ropade jag - och rymlingarna borta vid det farliga staketet kommer kutande så fort de små benen bär.

Mitt förhållningssätt till träning, är att den signal jag använder för olika moment, är ett erbjudande om aktivitet - som på olika sätt och vid somliga tillfällen kommer att leda till belöning. Jag kan gå med på att kalla det kommando och lydnad - men Nessie "lyder inte något kommando", i vanlig bemärkelse. När folk kallar henne Saltsjöbadens lydigaste hund, då försöker jag ha överseende med definitionerna. Nessie ÄR Saltsjöbadens lydigaste hund, men det är inte ett uttryck för ett maktförhållande mellan henne och mig.

Jag kan med gott samvete påstå att valparna nu vet vad "barnabarnabarnabarnabarna" innebär. Det är ett erbjudande de inte vill missa! När de blir äldre kan man variera erbjudandet med spännande lekar, brottningsmatcher, eller vad hunden tycker är ett bra erbjudande. Allt oftare visar sig erbjudandet vara en nitlott, men av samma skäl som vi människor köper lotter trots att nitlotterna är i överväldigande majoritet på lottringen, fortsätter hunden att hoppas på vinst. Å andra sidan, så hör jag själv till dem som aldrig vinner på lotteri. Därför köper jag heller ingen lott. Om hunden får känslan av att det aldrig ger utdelning att utföra det vi ber om, då kommer den att börja göra det med allt mindre säkerhet och allt mindre entusiasm. Som jag och lotterna jag aldrig köper. De kan rent av sluta med det beteende vi hade tänkt oss.

Hot är ett mycket vanligt alternativ till erbjudanden. Betydligt fler skriker sig blå och är förbannade, än de som erbjuder ett trevligt alternativ till sin rymling. Hot och våld fungerar ibland det också (även om biverkningarna är fler än vinsterna), men jag kan lova er att det skulle vara en totalt meningslös metod på mina åttaveckorsvalpar!

I morse genomförde jag en perfekt inkallning, när det var dags att "fånga in" gänget och stänga altandörrarna. Jag gick in, ropade "barnabarnabarnabarnabarna" - och hela gänget rusade in genom dörrarna utan att ha en tanke på att gömma sig i busken:)

Rymningar och varma bad

Valparna vill verkligen komma ut så fort de vaknar. Det bådar ju gott:) Men vi måste vara två och det måste vara ljust. Morgonens motionspass här inne, var det livligaste hittills. Föreställ er sju entusiastiskt skällande och morrande Aussievalpar som kutar det fortaste de kan på parketten... På filmen jag lagt ut, är det bara två som håller på. Strax innan var det alla sju. Husse, som verkligen plockat hundratals pluspoäng genom sin tålmodighet, såg lite blek ut.

Så småningom ljusnade det, och vi kunde slå upp portarna mot friheten. Den hänsyn de tog till husse igår, den måste ha varit ett misstag. Idag rymde flera stycken under stakettet från "nedre platån" som är den mest smitvänliga delen av tomten - och också tydligen en av de roligaste platserna. Ni ser på filmen hur det ser ut, fast jag hade lite annat att göra än att filma själva utbrytningen. Inte blir det bättre av att vi springer över staketet för att samla in smitarna, för då vill givetvis de övriga hänga på. Liiiite stressigt blir det...

Vi försöker vara ute någon halvtimme. Det verkar vara lagom. Då måste valparna tvingas in, men somnar sedan omedelbart. Idag regnade det och blåste snålt, så de tyckte själva att det var mysigt att gå in lite i förtid.

Bad i ljummet vatten och torkning förstås innan de får gå in, extra torkning inomhus och när de har torkat så borstar jag dem. Om jag inte har något annat att göra? Förmodligen, men det har jag lagt på hyllan till nästa vecka:)

Veterinärens omdöme

Glömde säga att veterinären skrev på samtliga veterinärintyg "Mycket trevlig valp"!

Smutsgrisar

Husse har haft en bra dag! Av någon outgrundlig anledning var det ingen som försökte rymma under staketet, utan alla höll sig på rätt ställe på tomten. Det är vad jag kallar hänsyn!

Däremot har de hittat på en ny smittsam hobby. De gräver. Vad gör väl det, i jämförelse med att rymma, men det kräver helt nya procedurer när gänget ska in. Så baljan med ljummet vatten, ställer vi numera ut redan från början. Handdukarna hänger lättlillgängligt och så är det bara att ta en skitgris i taget. De är så härligt okomplicerade! Ner med dem bara och så handduken. Inget krångel! Hjärteknytten!!!