Aktivering av tjockaussien

Finputs av precisionsmoment är bra träning för en tjockis. Att träna hungriga hundar är dessutom väldigt enkelt och därmed ett sant nöje. Nästan alltid... Plötsligt börjar den lilla tjockisen att pipa under stegförflyttningen! Som den positiva tränare jag försöker vara, hejdar jag impulsen att läsa lusen av henne. Avslutar med en icke-pip-förflyttning, och lägger sedan momentet på hyllan för ett tag.

Har fått en hel kartong med vittringsapporter (tack, Anne-Marie!), så det kan vi hålla på med. Hon tar aldrig fel, lyfter aldrig på någon annan apport än "min" - men hon håller inte stadigt. Något att ta tag i...

För övrigt har jag kortat ner tiden för promenaderna, för att inte trötta ut henne. Vi går heller inte så långt, utan jag väljer hellre att hålla mig på ett begränsat område i kuperad terräng. Skogsö är perfekt. Där lägger jag små spår eller låter henne söka föremål eller godbitar. Som bonus har jag (som är i det närmaste svampdyslektiker) hittat trattkantareller:)

Annat vi kan göra, är att träna det hon är bra på, med störning. Jag gör sådant jag behöver göra och hon får hänga på. Idag var det gräsklippning och jag har ingen motorgräsklippare. Det är jag som puttar på, liksom.

Gräsklipparen och dammsugaren, liksom snöskyffeln och piasavakvasten, ingår alla i samma kategori av företeelser. De är oemotståndligt kul och bör helst angripas... Att ge sig på dammsugaren är i alla fall inte förknippat med någon skaderisk, men jag vågar inte ens tänka på vad en attack på gräsklipparen eller snöskyffeln skulle kunna leda till... Fritt följ och gräsklippare går dock utmärkt, och min splittrade koncentration är en nyttig liten störning för Nessie. Det visar också mig var svagheterna ligger. Är jag inte exakt, så är inte hon det heller.

Bifogar länk till film på dammsugarträning från förra året http://www.youtube.com/watch?v=I51BiCjrBsA, samt film på gräsklippning från idag.