Inga valpar än - men tempen går nedåt

Inget konstigt med tempen under dagen. Så jag målade staket så länge... Nessie assisterade förstås, men med något mindre entusiasm än vanligt. Hon tröttnade snabbt och la sig och sov väldigt nära.

Men nu! Tog bonustemp, fast det inte är kväll. 37,4! Rekord nedåt för den här gången! Sist vände det uppåt vid 37,1... Ooooooooooooo!

Temperaturkurvan

Här har vi den! Varje dag mäter jag tre gånger. Idag var det alltså fjärde mätdagen. Varje lodrät sektion innehåller tre mätningar, gjorda samma dag.

Det borde väl rimligtvis bli en lugn natt?

Man väntar och väntar...

Kanske är det som med julaftnarna när man var liten. Hur sakta kunde tiden gå egentligen? Och hur otålig hann man inte bli? Själv brukade jag tjuvtitta inuti paketen - men här börjar jämförelsen halta. Om man inte räknar ultraljudet då:)

Det händer faktiskt ingenting. Sorry, alla nyfikna. Nessie är pigg och glad, tempen går inte ner... En enda gång har hon bäddat i lådan, men ett sorglöst läge på rygg i sängen, verkar passa henne bättre. Jag kammar lite i fluffet, petar de rena öronen och klipper de redan klippta klorna:)

Nybadad

Nessie är inte en badande hund. Hon doppar tassarna och "kokar kaffe" med nosen, men aldrig mer än så. Utom när hon trillade i från båten en gång vid en brygga som löpte längs en klippkant. Ingen uppgång i sikte, så Nessie parkerade på en liten sten under bryggan. Hon var i och för sig glad, men där kunde hon ju inte stanna kvar... Hjälten, dvs husse, hoppade i och lät henne använda honom som stege upp på bryggan. Vad gör man inte för sin dyrgrip?

I går kväll var det dags för "valpbadet". Bad med schampo står inte på poppislistan, men desto roligare är det att bli torkad:) Handduk är superkul och hårtork bland det skönaste hon kan tänka sig. Så idag är hon fluffig som sockervadd. Jag badar henne sällan, för hon har så fantastisk päls ändå. Den är alltid mjuk, och smuts ramlar liksom av henne. Ofta får jag faktiskt frågan om hon är nybadad, för det vita är så kritvitt.

Nu har jag inget mer att förbereda. Så vad gör vi nu? Går i skogen och varvar det med att ta tempen. Så kan vi ju hålla på ett par dagar:) 37,6 och 37.9 idag. God aptit, glad och pigg. Det är väl inte så att hon rusar omkring i skogen, men inte heller så att hon undviker att springa en bit.

Detta att ta tempen har sina poänger. Nu med den extremt fluffiga pälsen, är det lite trickigt att hitta in till rätt ställe med termometern med sin vasselinklick på. Jag vill ju inte gärna att klicken ska fastna i fluffet. En annan intressant sak, är att jag har en termometer som piper när den är klar. Mycket praktiskt. Men var exakt sitter pipet? Det hörs oerhört svagt, och verkar komma någonstans inifrån. Är det verkligen genomtänkt termometerdesign?

Vem läser bloggen?

Det är en fråga jag ställer mig ibland.

Idag fick jag en överraskande bild. Hade aldrig kunnat föreställa mig att Vilja, rottisen, var en idog läsare:)

Tjocka magen:)

Ibland är magen jättestor. Ibland ser den nästan normal ut. Så borde det väl rimligtvis inte kunna vara? Lägger man Nessie på skrivbordet, ser den alltid stor ut. Så hon får ligga där helt enkelt:)

Temperaturen varierar inte med mer än några tiondelar, runt 38. Dessutom äter hon som en häst, så det dröjer nog ett par dagar till. Igår försökte jag få till ett Excel-diagram där jag kunde göra snygga kurvor över hennes temp, men jag fick inte till det. Har bett släkt och vänner att hjälpa till, så vi får se vad jag kan presentera framöver.

Termometerdags

Nå, det är väl annat som står på Nessies önskelista, om man frågar henne. Söka bollen i skogen t ex, eller komma dragandes med en leksak här hemma om jag sitter och jobbar och verkar för intresserad av "annat". (Leka? Någon? Kanske den här leksaken då? Nähä... Ingen bryr sig om mig...)

Fast det är klart att jag inte är så intresserad av annat än Nessie just nu. Frågar man mig, så är hennes temp jätteintressant. Idag var den 37,7. Spännande! Och som de små liven buffar där inne:) Jättejätteintressant!

Nessie är faktiskt oerhört fräsch och pigg. Trots att hon har fler valpar den här gången, är hon väldigt oberörd. Det är t o m så, att hon är lugnare och orörligare när hon är skendräktig, än vad hon är nu. Men det är klart att hon är tung och lite flåsig. Hennes päls är verkligen enorm just nu. Det spelar ingen roll hur svalt vi har i sovrummet, hon flåsar i alla fall. Hur ska det bli när vi riggar upp elementet för att få upp temperaturen till de anbefallda 25 graderna?? Fast det har inte bara med värme att göra, utan med att det är jobbigt att vara dräktig trots allt.

På fredag är det dags, rent matematiskt. Å andra sidan kan hon väl valpa när som helst. Dags att duka upp utrustningen! Kanske får "mormor" (dvs min 94-åriga mamma) finna sig i att vara utan Nessieterapi från och med nu. Synd om Nessie skulle valpa ett par mil hemifrån, även om jag är övertygad om att det skulle vara en fantastisk upplevelse för mormor...

Aktivering av tjockaussien

Finputs av precisionsmoment är bra träning för en tjockis. Att träna hungriga hundar är dessutom väldigt enkelt och därmed ett sant nöje. Nästan alltid... Plötsligt börjar den lilla tjockisen att pipa under stegförflyttningen! Som den positiva tränare jag försöker vara, hejdar jag impulsen att läsa lusen av henne. Avslutar med en icke-pip-förflyttning, och lägger sedan momentet på hyllan för ett tag.

Har fått en hel kartong med vittringsapporter (tack, Anne-Marie!), så det kan vi hålla på med. Hon tar aldrig fel, lyfter aldrig på någon annan apport än "min" - men hon håller inte stadigt. Något att ta tag i...

För övrigt har jag kortat ner tiden för promenaderna, för att inte trötta ut henne. Vi går heller inte så långt, utan jag väljer hellre att hålla mig på ett begränsat område i kuperad terräng. Skogsö är perfekt. Där lägger jag små spår eller låter henne söka föremål eller godbitar. Som bonus har jag (som är i det närmaste svampdyslektiker) hittat trattkantareller:)

Annat vi kan göra, är att träna det hon är bra på, med störning. Jag gör sådant jag behöver göra och hon får hänga på. Idag var det gräsklippning och jag har ingen motorgräsklippare. Det är jag som puttar på, liksom.

Gräsklipparen och dammsugaren, liksom snöskyffeln och piasavakvasten, ingår alla i samma kategori av företeelser. De är oemotståndligt kul och bör helst angripas... Att ge sig på dammsugaren är i alla fall inte förknippat med någon skaderisk, men jag vågar inte ens tänka på vad en attack på gräsklipparen eller snöskyffeln skulle kunna leda till... Fritt följ och gräsklippare går dock utmärkt, och min splittrade koncentration är en nyttig liten störning för Nessie. Det visar också mig var svagheterna ligger. Är jag inte exakt, så är inte hon det heller.

Bifogar länk till film på dammsugarträning från förra året http://www.youtube.com/watch?v=I51BiCjrBsA, samt film på gräsklippning från idag.

Passerade veterinären

Pinsamt nog, har Nessie dragits med en liten övervikt sedan hon fick Stella i februari. Nog för att Stella gjorde sitt absolut bästa för att tanka ur henne maximalt, men det fanns att ta av...

Veterinären som gjorde ultraljudet den här gången, tyckte att jag skulle hålla Nessie lite kort med maten, så att valparna inte blev onödigt stora innan det var dags att komma ut. Det innebär bara att jag inte ökar mängden så mycket. Kan väl säga att Nessie och jag inte alls är överens om den strategin!

Nu passerade jag Sickla och slank in och vägde Nessie och lät dem känna på hullet. Hon vägde hela 25,3 kg, så visst har hon gått upp, men hon själv är faktiskt lite smalare. De tyckte att hon var perfekt:)

Undrar om det är vanligt att man har sin hund på skrivbordet. Nessie ligger ofta där när jag jobbar. Lite opraktiskt emellanåt, men nära till när man vill studera valpmagen:) Det vill jag mest hela tiden - och då är ju skrivbordet den perfekta platsen!

Jag undrar om jag ska raka bort ett större sjok päls den här gången. Där man nu ser hennes spenar, där rakade de henne vid ultraljudet. Till vänster, vid min hand, är pälsen "normal". Förra gången klippte jag bara runt spenarna, men det ser väldigt fint ut där man ser hela magen. Å andra sidan kanske man tycker att pälsen är skön att gosa in sig i när man är yttepytteliten valp... Som det nu är, kan ju de frusna hålla sig där framme:)

Nu rör valparna på sig:)

Äntligen fick jag en puff! Som jag har väntat! Jag har t o m vaknat på nätterna och lagt handen på hennes runda mage. Undrar vem det var jag fick träffa...

Idag har vi också packat upp den nyinköpta vågen. Åhléns hade en våg med en perfekt valpskål, så nu behöver jag inte oroa mig för att någon liten pudding ska åka över kanten. Stella fick stå ut med att vägas på ett mycket vingligt arrangemang, även om jag antar att det var jag som var mest nervös.

Nessie har givetvis provat att väga sig. Just nu provar hon absolut allt som eventuellt skulle kunna få matte att lätta på locket till mathinken:)

Dammsugaren

Som sagt, det mesta kan bli en target. Riktigt hur det funkar i huvudet på Nessie, det får jag väl aldrig veta. Men eftersom hon inte får bråka med dammsugaren, och vi har tränat alternativt beteende i stället för att jag ska förbjuda dammsugaren (det kan vara att t ex lägga sig på en target), så sitter alternativt beteende i ryggmärgen på henne.

I inlärningsfasen klickade jag för det beteende jag ville ha, och så fick hon en tråk-godis (dvs sin hundmat...). Hur kul kan det vara? Idag spelar det ingen roll om jag belönar henne. När hon hetsat upp sig över att jag tar fram dammsugaren, rusar hon i iväg och erbjuder ett annat beteende, oftast lägger hon sig på något ställe hon själv uppfattat som en target i något sammanhang. Nåja, ligga och ligga. Klart hon ligger, men oerhört aktivt och fokuserat.

Hur kan det smälla högre än att attackera dammsugaren? Det gör ju inte det! Jag tror att det är "ritualen" som har värde för henne och det finns inte i hennes huvud att välja något annat.

Det är säkert detta som gör att hon kommer på inkallning i vilken situation som helst. Även om det dyker upp rådjur, harar, katter, ekorrar eller vad som helst. Hon kommer kutande som en skållad råtta och sätter sig korrekt för att kunna kvittera ut sin tråk-godis. Det är inte över huvud taget en jämförelse vilken attraktion som är mest värdefull för henne. Och hon har aldrig blivit korrigerad eller åthutad för att hon har jagat något. Är det inte fantastiskt?

Idag valde hon valplådan som alternativ till dammsugaren. Det hade ingenting alls att göra med moderskänslor. Det var bara så att jag prövade att klicka henne i våras för att hon la sig i lådan. Tänkte att det skulle bli en trevlig plats. Dum idé, för lådan betydde ingenting annat än en target i det läget. I alla fall har hon minne som en häst - eller en hund:)

Nattnoja

Det är lite trångt där i magen tror jag bestämt, för Nessie vill gå ut och kissa på nätterna. Enkelt fixat, eftersom jag bara kan släppa ut henne på tomten.

Nu försvann hon iväg i mörkret och det tog lite längre tid än vanligt. Det brukar betyda att hon har hittat en hög med färsk rådjursspillning, eller eventuellt satt sig på berget och tittat ut över nejden. När jag tröttnar på att vänta och öppnar dörren, så kommer hon springande. Det gjorde hon nu också.

Men vänta nu... Igår ägnade jag mig åt att skura bort alger på vårt staket med ett medel avsett för sådant. Eftersom jag tänkt fortsätta med det idag, lämnade jag bara borsten, slangen och hinken med algborttagningsmedel när jag tyckte att jag varit tillräckligt duktig. Hinken hade inget lock. Alltså, Nessie skulle aldrig dricka något som var konstigt. Hon dricker ju inte ens vatten som stått framme ett tag. Men en dräktig tik är ju väldigt törstig av sig... Och där kommer hon springande från berget, precis just från stället där jag lämnat hinken!

Hur korkad får man vara? Bara lämna en öppen hink med något som troligtvis är jättefarligt att få i sig! Blåljus på! Jag rusade ner i källaren och tittade på etiketten på dunken. "Vid förtäring kontakta genast läkare"! Googlade på produkten och hittade "...sjukhus om mer än en obetydlig mängd svalts. Vila." Googlade vidare på Natrium, som var en av beståndsdelarna i lösningen, och hittade att man kunde ge mjölk. Fast till människor då antar jag. Rusade till kylskåpet, funderade på hur en hundmage tål mjölk och hällde upp lite lagom i en skål. Först nu upptäcker jag att jag är ensam. Nessie har väl läst detta med "vila", och sover som en stock (sjuk?). Yrvaken och glatt överraskad kommer hon ut i köket (vinglar hon inte lite?) för ett litet nattmål.

Vad är en "obetydlig mängd"? Och hur mycket kan hon ha druckit? Det kan ju inte ha varit gott direkt. Borde det kanske svida lite om nosen och i munnen om hon stoppat dem i hinken? Njä, det verkar inte som om något besvärar henne. Kurrar det kanske i magen? Verkar hon må illa? Orolig?? Nej, mest glad faktiskt.

Efter den trevliga nattmåltiden går Nessie genast tillbaka och myser i sängen. Jag är totalt klarvaken och förbereder den eventuella katastrofresan genom att fotografera etiketten på dunken samt lägga in adressen till Bagarmossens djursjukhus i gps:en. Går sedan och lägger mig och tar upp Nessie i sängen för att verkligen ha koll. Ligger där på helspänn och lyssnar till varenda rörelse hon gör och varje ljud som kommer från hennes mage.

DET KURRAR! ... Jaha, nähe... det var visst min egen mage som hade hunnit bli lite sugen på frukost faktiskt:) Så småningom inser jag att den enda som är i behov av att läggas in någonstans, det är jag. Skulle Nessie dricka något med kemikalier i? Totalt osannolikt faktiskt.

Nu är det en påse över hinken i alla fall.

Bygga valplåda för andra gången

Som alltid är Nessie oerhört nyfiken, men några stående ovationer för att det var just valplådan jag tog fram, det fick jag inte.

Det mesta som placeras på golvet, är i Nessies värld en potentiell target - och i och med det en inbjudan till lustifikationer. Det gör att hon är aningen i vägen när man försöker använda golvet för att packa upp saker, eller montera saker... Lösningen är att presentera en annan target/plats som jag väljer ut. Nu vill jag förstås inte att åsynen av valplådan ska trigga henne att välja en annan plats, så jag placerade henne i vår säng med god överblick över arrangemanget.

Husses egen uppfinning av valplåda är jättebra. Den har inget golv, för golv är skrymmande. Dessutom är det lätt att göra ett golv av täckplast. När alltihop är nedmonterat, kan man stoppa undan lådans väggar och rundstavarna var som helst. Det tar ingen plats alls.

När jag nu ska montera lådan, börjar jag med golvet. Jag placerar i tur och ordning (i en kvadrat som passar lådans mått) täcke, byggplast och påslakan. Tills vidare lägger jag inte i något mer, för hon är så varm på nätterna. Innan valpningen lägger jag i tidningar ovanpå det jag redan har och så handdukar på det. Senare, när de små liven börjar kissa och bajsa på egen hand, har jag tidningar överst i hela lådan, utom i "sovhörnet".

När golvet är klart, lägger jag ut sidorna och rundstavarna där de ska vara. Hålen och stavarnas ändar är numrerade. Sedan trycker jag bara ihop alltihop. I hörnen på väggarna är det borrade hål, och där drar jag åt med sådana där elkabelsnoddar. Man kan lika gärna ha snören, men det är svårare att dra åt hårt. När allt är monterat, stänger väggarna in rundstavarna så att de sitter på plats i sina hål. En av väggarna är vikbar, så att Nessie kan gå ut och in lite enklare när valparna är små och inte hunnit börja fundera på om inte gräset är grönare på andra sidan...

Så där ja! När alltihop var på plats gick Nessie genast och la sig i lådan, men blicken var snarare alert än moderlig:)

Kanske dags för lådan?

Nu är vi hemma på riktigt och ska inte göra några fler utflykter innan valparna kommer. Nessie gillar i och för sig utflykter, men nog är det dags att börja fokusera på annat?

I helgen började hon fixa sin egen lya. Om det inte var så att grävlingen hade varit framme förstås. Jag förstår vinken, så jag kommer med glädje att rigga upp husses fina valplåda. Den är faktiskt genial. Nedmonterad är den helt platt och den går att sätta ihop på några minuter. Jag ska visa några bilder på den när den är på plats.

Visst är det konstigt att jag längtar efter att ställa upp den ganska stora pjäsen i sovrummet? Som om jag helt har glömt att lådan blockerar både garderoben och altandörren. Dessutom måste husse krypa över mig för att komma ur sängen - vilket i och för sig kan ha sina poänger. Men hur härligt var det inte när vi tog bort lådan sist! En fantastisk standardhöjning utan att flytta, liksom:) Men nu vet vi ju vilken rolig tid vi har framför oss, så vem bryr sig om en altandörr eller en garderob?

Nöjd, glad, lekfull - och rund

Nessie mår verkligen prima! Vi är en sista vända ut i skärgården innan valparna och här händer alltid så många spännande saker. Det gäller att inte missa något:)

Dessutom verkar det viktigt att inte vara för långt från matte. Jag kan inte flytta mig en halvmeter utan att Nessie flyttar med...

Hon vill gärna leka, men inte så livligt direkt. Ligger gärna på rygg med någon leksak och tuggar och sprattlar. Fortfarande ställer hon gärna upp på träning, men jag gör inte så mycket ändå. Farten är inte den bästa, så jag vill inte att hon får in en minnesbild av att det är ok att ta det lite lugnt.

Hon har fått tillbaka aptiten med besked, och jag delar upp matransonen på flera måltider. Hela kroppen på henne har blivit rejält bredare, ända från innanför revbenen. Det såg minst sagt trångt ut, när hon klämde ner sig på det smala däcket på vår snipa.

Magen rakades när hon tog ultraljud, så den ser gulligt skär och rund ut:)

Mindre än tre veckor kvar...

Saxat från FB, kennel Thornapple i USA

"Thornapple Australian Shepherds

Congratulations Diablo & Bitta! EURO WINNER 2011! ... And congrats Easy Aussies - Anna-Lena & Niklas Munkval - on BEST in SHOW #4 for Jack in Sweden! 2 amazing boys who make us burst with pride!!!!"

Det är ju så att Diablo är Nessies pappa, och Nessie är parad med Jack... Rätt stiligt:) Både Diablo (Thornapple Aftershock) och Jack (Thornapple Mercury All Jacked Up) kommer från Thornapple i USA.

Nessie själv är lyckligt ovetande om allt som rör utställningar. Själv är jag ingen utställningsmänniska, men känner mig väldigt stolt i alla fall.

Mest stolt är jag över Nessies aldrig svikande arbetslust. Nu när det bara är tre veckor kvar, tycker jag att vi ska ta det lite lugnt. Det tycker kanske Nessie också, men det finns ju så många stillsamma aktiviteter som är kul. Hänga tvätt t ex:)

En dag med Stella

Jag gjorde helt klart redan från början, att passning av Stella ingick i köpet:) Så ÄNTLIGEN är sommaren slut och vi är inom passnings-avstånd!

Stella har inte varit här sedan hon flyttade hemifrån, men hon studsade runt och såg ut att ta in det mesta via nosen. Som om doftminnena var viktigast och kanske lättast att ta fram? När hon hittade "sina" sängar i vårt sovrum, provlåg hon omedelbart båda två. När jag sedan tog fram valpleksakerna, blev hon helt tokig!

Klart att Nessie tyckte att det var lite onödigt att Stella skulle göra sig hemmastadd så ogenerat, men hon verkade ändå rätt nöjd.

Vi tog sedan en promenad i vår "valpskog" vid Erstavik. Lite konstigt att ha en hund med som jag å ena sidan borde känna utan och innan - men som jag å andra sidan inte har en aning om hur hon beter sig nu för tiden. Det ligger inte för mig att chansa med olika situationer där andra människor eller hundar kan bli inblandade, så Stella fick gå i koppel tills vi lämnat parkeringen bakom oss.

Valpskogen är bra för att det nästan aldrig går någon där. Dessutom är den väldigt kuperad, varierad och spännande. Det är lätt att gömma sig för en ouppmärksam hund - något som är bra när man vill lära dem vem som har i uppgift att passa vem. Stella insåg genast att både Nessie och jag var rymningsbenägna:)

Nessie börjar bli lite tung och är inte riktigt på lekhumör, men Stella är en mycket anständig valp och insisterar inte. Hon lekte de lekar som mamma erbjöd; plocka blåbär, tugga pinne, äta gräs och springa lite grann.

Det var en trött Stella som sedan la sig på sin vanliga plats nedanför fotänden på vår säng. Fast det inte var någon dunjacka där att gosa in sig i och fast hon inte längre kunde komma in under sängen.

Vi mötte Stella

Nessie blev väldigt ivrig när vi klev ur bilen på Stellas parkering. Själv var jag minst lika ivrig! Skulle hon känna igen oss?

Löjlig fråga. Klart att hon gjorde det! Och vilket härligt pusskalas:)

Nessie var noga med att poängtera att Stella skulle uppföra sig anständigt, vilket t ex innebar att hon inte skulle pussa mig föör mycket. Fast det gjorde Stella ändå, så Nessie gav upp det och nöjde sig med att bara låtsas vara sträng mamma. Stella är lyhörd och mycket anständig, så Nessie var nöjd. Om jag var nöjd? OM! Stella är en härlig hund!

Vet ni hur det känns med torkad hundsaliv i ansiktet? Det stramar liksom lite:) Undrar om jag ska tvätta mig i kväll eller inte...

Glad, för att inte säga entusiastisk

Nessie är en fantastiskt praktisk och kul hund! Hon hänger glatt och tålmodigt med på alla icke-hundliga aktiviteter, utan att pocka på "egen" tid. Nu har det varit en ganska lång period av hänga-med, men äntligen har Nessie och jag möjlighet att ägna oss åt gemensamma lustifikationer.

Det skulle förstås kunna vara så att Nessie har sin dräktighet att ägna sig åt, och inte är så intresserad av mina lustifikationer. Jag avbokade ju för säkerhets skull morgondagens lydnadstävling. Men kombinationen av bottenlös aptit på delikatesser, total aptitlöshet vad gäller "hundmat", uppdämt lekbehov och lyckan av att få stå i centrum - gör henne heltaggad.

I går kväll träffade vi vår träningskompis Filippa med boxern Ester. Ester får så oerhört goda belöningar att Nessie kunde tänka sig att stå vid sidan av planen och dansa Svansjön, för en enda av de små läckerbitarna. Mina köttbullebitar var också populära. Nessie är inte bortskämd med hög kvalitet på godbitarna. Det är lätt att bli lite nonchalant när man har en hund som gärna utför precisionsarbete i utbyte mot lite "sågspån" (dvs vanliga hundmatspluttar). Jag måste skärpa mig!

Fjärrdirigeringen gick strålande, även på längre avstånd, tack vare köttbullarna och pipekotten som hon inte träffat sedan innan sommaren. Däremot bör jag återgå till sågspån när vi tränar fritt följ. Köttbullebitarna gjorde henne så upphetsad att hon inte klarade av att hålla sig på sin plats. Man bör antagligen vara försiktig med att trampa ner en dräktig tik...

Vi ägnar oss också åt vardagssamarbete hemmavid. Tror att det faktum att jag har börjat fokusera mer systematiskt på lydnaden, spiller över på aktiviteter hemma. Hon stänger t ex outtröttligt våra kökslådor, hjälper mig hänga tvätt med stor entusiasm och envisas med att vår badrumsvåg är världens roligaste target:)

Så dräktig och flegmatisk passar då verkligen inte in på Nessie. Inte än...

Bussiga McDonalds

Är man på resande fot, kan det ibland vara klokt att bortse från sina principer. Alltså stannade vi för att köpa hamburgare! Jag är så bortkommen på sådana ställen, att jag inte vet vad de olika rätterna heter, var man hittar vatten, eller var man lämnar brickan som man ändå inte vill ha. Lite som att vara utomlands faktiskt:)

Helt i linje med att inte uppföra sig som alla andra, frågade jag om de inte hade en trasig hamburgare till hunden... Döm om min förvåning när kassörskan utan att blinka, greppade en liten fin hamburgare i paket och bifogade den utan kostnad!