En fantastisk hund har fått somna in, 14.5 år gammal. Länge har Nessie fått styra våra liv och sätta tempot, men under hösten blev det allt tydligare att ingen av oss mådde speciellt bra. Även en hund har rätt att bli gammal, men den tid man lägger till på sluttampen ska också ha kvalitet och ge den gamla hunden glädje.
Av alla fantastiska hundar jag haft, så var Nessie den mest positiva, den gladaste, den som i alla lägen var säker på att livet var gott. Hon gjorde alltid sitt bästa, hade alltid ett strålande humör och ett enormt självförtroende. Jag vet inte en enda situation som inte Nessie kunde förvandla till sitt eget Gröna Lund. Även veterinärbesöken var ett tillfälle att visa upp sig, göra konster och ta emot publikens hyllningar.
Så Nessie var lycklig att få komma till djurkliniken även denna gång. Boogie var med, men totalt ointresserad av stundens allvar eftersom de hade en burk med extra gott godis. Jag var den enda som grät.
Kanske visste Boogie bättre än jag att det var dags att låta Nessie somna in. Hon bekymrade sig inte hos veterinären och inte heller efteråt. Boogie får långa promenader och lite träning och är så nöjd med livet. Men för mig är saknaden stor.

Ettårsrapport från Trustful Real Character Salsa, "Trixa"

Trixa är en jätte go hund. Hon är lätt att ha att göra med och hon är helt enkelt bara bäst!

Vi tränar lite lydnad när vi hinner och ska börja testa på agility när våren kommer.

Trixa är fortfarande lite osäker på nya människor och nya hundar, men hon älskar alla hon känner. Det blir bättre o bättre för varje dag.

Hon älskar att bada, leka med bollar, mammas hundar och såklart min systers söner.

Trixa är verkligen en underbar hund! Hon är bara bäst!!

Ettårsrapport från Trustful Sweet Jazz, "Jazza"

Jazza är en mycket glad och lättsam tjej som älskar allt och alla. Inget är konstigt eller svårt för Jazza hon har en skön positiv och avslappnad inställning till allt vi gör.

Jazza bor på en gård med många hundar, får, kor och hästar, hon lever ett fritt liv med mycket utevistelse på gården. Favoritkompisen är Trixie en Aussitik på 13½ månader, de är totalt olika som individer men allra bästa vänner. 

Jazza har tränat vallning i perioder ända sen hon var 9 veckor. I början hängde hon med min gamla BC som vallade ankor, efter ett par veckor kom hon på att det är roligt att valla och var riktigt duktig med ankorna.  Hon har även vallat får vid några tillfällen, bla varit på helgkurs på Mårtensby gård där hon skötte sig riktigt bra.  Jazza har naturligt bra balans och är snäll mot fåren. En till vallningskurs är inbokad i slutet av oktober, sen är hon nog mogen att träna hemma på mina egna (tyvärr inte lika snälla) får.

Jazza är mycket lättlärd och jag klickade in henne och tränade ganska flitigt i början.  Nu har jag tagit det lugnt med lydnadsträningen. Vi går en Agilitykurs nu, kan vara bra med kravlös träning en period. Hon är duktig på att spåra och en gång i veckan tränar vi spår i skogen.  Jazza älskar att vara ute i skogarna och vi går långa rundor med hundarna lösa varje dag, Skvallerträningen när det gäller vilt verkar ha fungerat, vi möter hjortar nästan dagligen utan att Jazza bryr sig.

Jazza är utställd några gånger med bra resultat.  BIR & BIS-2 i valpklass.  Två Cert innan hon fyllt 1 år.  BIR och BIS-4 vid ena och BIM vid andra tillfället. Hon är en underbar hund att ha med på utställningar mm. Alltid glad och trygg, jag har aldrig hört henne gnälla fast väntan i buren ibland kan bli lång. Sen är det roligt att folk som träffar henne blir så förtjusta, Jazza har många beundrare!

Jazza älskar vatten och badar i de flesta pölar, diken och bäckar vi passerar, lerinpackning är kanske en bra skönhetskur men inte vackert på mina flickor. En promenad vid havet försöker vi hinna med varje vecka.  Både Trixie och Jazza älskar havet och blir vita och fina efter simturerna.
Tack för att jag fick köpa Jazza, en helt underbar och dessutom snygg tik!

Ett år idag!

Hurra för sju fantastiska valpar!
När tiden räcker till, ska jag klippa ihop lite filmsnuttar. Jag har massor! Här kommer en liten smakbit så länge!

Ettårsrapport från Trustful Rock´n Roll, "Miro"

Miro är den goaste grabb man kan tänka sig. Väldigt framåt och orädd. Enda gången han inte bokstavligen DYKT på ngt nytt, var när vi skulle gå på en gallerbro precis vid motorvägen. Men så fort jag tog fram en godisbit o min barnsligaste roliga röst, klättrade han upp på den med. 

Vi har faktiskt lite problem med att han tycker om människor så mycket, för han ska alltid hälsa på alla vi möter. Det har blivit lite bättre de senaste månaderna, men tittar någon åt hans håll, eller Gud förbjude, pratar med honom, då ska han fram och pussas. 

Vi tränar inte så mycket lydnad, eftersom matte är rätt ointresserad av just det. Men i vardagen är Miro mycket väluppfostrad. Jag lägger mer fokus på skogsaktiviteter, där han är otroligt duktig med näsan. Miro överträffade alla förväntningar den gången jag tappade min bilnyckel på off pist-promenaden i skogen. Först spårade han i koppel, helt perfekt den väg vi gått, men ingen nyckel. Man ska inte ge upp förrän man prövat allt, så jag släppte honom lös och bad honom söka. Och han hittar nyckeln mitt i högt gräs och hallonsnår! Bättre än alla titlar i världen!

Precis som de andra småbarnen älskar Miro att bära på saker när vi är på promenad; pinnar, kottar och även kopplet. Han är fortfarande väldigt valpig och leker mest hela tiden. Det funkar att ha med honom precis överallt. Han klagar aldrig på något.

Dessutom älskar Miro att bada...

Ettårsrapport från Trustful Bossa Nova, "Nobbie" (Småpricksvans)

Min Nobbie är underbar att leva med!!! Hon är lätt att motivera till träning och vill så gärna vara till lags dvs samarbetsvillig! Hon är lekfull och fullkomligen ÄLSKAR barn! 
Nyfiken och orädd är hon, damen. Andra finfina saker som hon har med sig är att vara social, trevlig, pigg och positiv. På grund av familjeomständigheter i våras, fick vi en dålig start i träning... Men nu får ni akta er för nu har vi börjat träna!! Livet är spännande!!! 
Nobbie är bästaste barnflickan när vi har valpar! Hon slickar och sköter om dem som de var hennes egna.... Ibland håller hon fast dem med tassarna och pussar på dem och då skriker de i högan sky!
När mina syskonbarn kommer skriker Nobbie av glädje, jag ska försöka filma detta. De är hos oss vissa veckoslut och de är Nobbies älsklingar............... älskar dem över allt annat! 

Ettårsrapport från Trustful Quickstep

Tänk att ett år kan gå så fort!

Step som han kallas hemma hos oss har utvecklats till en härlig ett-åring.

Hans utveckling har gått i härliga steg/step.

Steg ett, när han lämnade syrran Boogie och morsan Nessie. Resan hem till gick bra. Mötet med våra hundar gick också bra, han blev väl omhändertagen. Bästa kompis blev Step med vita herden, Trip, 8 mån.

Steg 2, dags för valpkurs. Jag har aldrig haft en så lyhörd hund. Allt gick bra, appellplanen och skogsarbete flöt bara på. Man kan inget annat än mysa.

Steg 3, utställningssäsongen börjar. Har händer det saker! Step visar sig vara en naturbegåvning i utställningsringen. Vi lyckades att kamma ihop 4 cert och en BIG 3 valp. Allt detta innan Step blev elva månader. Här måste jag nämna, det är en baggis att gå i genom ett stort utställningsområde men denna härliga hund! Jag har Step i löst koppel och han går snällt och fint vid min sida utan att dra.

Steg 4, fårhagen. Ett veckoslut på Mårtensby för att prova på fårvallningen. Det går rätt bra men det har inte klickat helt. Han vill inte lämna mig. Så vi provade att fösa fåren tillsammans och det gick bra mycket bättre när han får jobba bredvid.

Res-steget, Step åkte tidigt pendeltåg, tunnelbana och Saltsjöbanan. Detta var när vi åkte och hälsade på Kicki, Nessie och Boogie. Inga som helst problem. Andra resenärer gillade honom, som några sa till mig, vilken glad hund du har!

Båt till Gotland har Step också hunnit att åka. Ta hissen upp till soldäcket är hur enkelt som helst trots många personer i hissen. Ligga på soldäcket och kolla in folk - superkul, speciellt om man kan passa på att pussa dem. Han är verkligen en van resenär. När han lärde sig detta vet jag inte - ju hos Kicki?

Mys-steget, Step är en otroligt pussig hund. Han älskar att pussas! Men så är han ju en av Kickis puddingar. Han har en härlig egenhet han älskar att lägga sig mot min hals trots att nu är stora killen. Mycket närkontakt, vilket jag älskar. En mysigare hund får man leta efter!

Kill-steget, hum? Step har inte börjat lyfta på benet. Undrar när han tänker göra det. Men han verkar tycka att det går bra att bara böja på bägge bakbenen och sträcka på frambenen. Tjejer, visst lite men inte överdrivet.

Många härliga steg med denna pudding med namnet Step. Supertack Kicki!

Kommande steg, nu närmast ligger kurs i bruksträning. Det gäller att sätta igång om det ska bli SuCH-titel och LpI.

Grattis till alla våra ettåriga puddingar!